ÅSIKT

Degerfors – åter en vinstmaskin

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Bruket i Degerfors har tagit hem den största ordern i svensk stålhistoria. Till Taiwan ska bruksorten sälja rostfri stång för två miljarder kronor. Ordern tryggar 300 jobb under de närmaste tre åren vid bruket. Nyanställningar måste göras.

Men hade brukets tidigare huvudägare British Steel fått råda så hade det inte blivit någon beställning alls. De ville i mitten av nittiotalet släcka stålverkets ugnar och därmed en snart 400-årig ståltradition.

Degerfors har spelat sig in i alla fotbollstokiga svenskars hjärtan. På legendariska Stora Valla har storheter som Gunnar Nordahl, Tord Grip, Ralf Edström, Andreas Andersson och tränaren Svennis Eriksson utvecklats.

Kärnorter slogs sönder

Mindre känd är bruksortens kamp för överlevnad. När stålkrisen i mitten av sjuttiotalet lade sin kalla hand över det mellansvenska stålbältet försvann tiotusentals jobb. Då slogs folkhemmets kärnorter sönder.

Degerfors vägrade acceptera ägarnas beslut att släcka stålugnarna. Men i stället för att syssla med plakatpolitik låste facket in sig med löntagarkonsulter och arbetade fram en plan där Degerfors skulle specialisera sig på rostfri stång och långa stålämnen.

En helt ny arbetsorganisation skapades där alla anställda ska kunna göra allt. Basar avskaffades, portvaktens roll blev att också räkna löner. Effektivitet och flexibilitet blev fackets ledord.

Brittiska ägarna gav med sig

Till slut gav de brittiska ägarna med sig. Degerfors fick en nådatid. Det var tur. Bruket är med en avkastning på 30 procent den stora vinstmaskinen i Avesta Polarit-koncernen.

Under de galna åttio- och nittiotalen valde nyliberalismen att lösa kriserna genom nedläggningar, snål bemanning och outsourcing. Med facit från Degerfors måste frågan ställas: Hur många friska arbetstillfällen och nya framtidsprodukter har i blindo offrats på hyperkapitalismens altare?

Degerfors vann med jätteordern första halvleken för ortens överlevnad. Nu väntar den andra och svåra. Bruket går så bra att de brittiska delägarna börjat rycka i tillverkningen. Vad de anställda och facket fruktar är att storordern och produktionen i en ny omstruktureringsvåg ska flyttas till Storbritannien.

Den nya matchen gäller att rädda bruket och den egna företagsidén kvar i Degerfors.

ledarredaktionen (ledare@aftonbladet.se)