ÅSIKT

Protesterna är inte emot globalisering

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I debatten om demonstrationerna kring internationella toppmöten hör man ofta att proteströrelsen skulle vara emot globaliseringen. I princip toppas varenda nyhetssändning, ingress och paneldebatt i ämnet med ordet ”anti-globalisering”.

Jag vill inte verka som en ordmärkare, men det stämmer inte. Hur skulle proteströrelsen kunna vara emot en globalisering som de själva är ett resultat av. Som en reaktion på det gränslösa kapitalet har de själva gått över gränserna.

Aktivister som samlades i Göteborg och Genua kom från hela världen. Den internationella fackföreningsrörelsen, politiska partier, miljöorganisationer, Attac. Alla var där. Till och med katolska kyrkan, och katolicismen är såvitt jag kan bedöma en hyggligt internationell rörelse.

Visst, en del av grupperna är säkert motståndare till globalisering (som de franska bönderna och en del av extremvänstern, och anarkisterna ska vi inte prata om, de ställer ju sig vid sidan av hela demokratin) men det visar bara hur lite dessa grupper begripit av den politiska och ekonomiska verkligheten.

Nobelpristagaren Amartya Sen gjorde en bra sammanfattning i The Guardian (19/7). Globaliseringen är i sig själv inte galen, konstaterade han. Tvärtom har den gjort världen rikare, vetenskapligt och ekonomiskt såväl som kulturellt. ”Tillståndet för de fattiga världen över kan inte förbättras genom att de isoleras från de stora fördelar som modern teknik, internationell handel och utbyte medfört”, skriver Sen.

De flesta inser alltså globaliseringens fördelar, liksom de förstår att det inte är möjligt att ha en fungerande ekonomi utan marknad. Men det kan ju rimligen inte, som liberaler så ofta hävdar, betyda att diskussionen är avslutad.

Proteströrelsen ställer de viktiga följdfrågorna: Hur ska vi hantera globaliseringen när den är ett faktum? ABB:s nervösa reaktioner på en kortsiktig nedgång i konjunkturen är ett exempel på ryckigheten i den globala ekonomin.

Amartya Sen pekar på några konkreta förslag: Ett mer aktivt FN, en Världsbank med jämlikhet på programmet, en världshandelsorganisation (WTO) där alla länders röster kan höras.

I den mediala debatten har de som är emot själva existensen av dessa organisationer fått stort genomslag. Nej till WTO! Sverige ut ur EU! Det är synd, men just därför är Sens inlägg så välkommet. Han pekar på de internationella institutionernas betydelse – i ett reformerat och mer jämlikt syst-em.

Där återkommer själva huvudfrågan: Det breda motståndet handlar i grunden om fördelning, eller snarare bristen på sådan. Proteströrelsen är en jämlikhetsrörelse.

Jesper Bengtsson