ÅSIKT

Kärlek och uppror

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Att vinna människor med argument och inte med fraser var ledstjärnan för arbetarrörelsens pionjärer. Folkbildningstraditionen bar på ett underifrånperspektiv och såg människan som en skapande medmänniska.

Men i takt med marknadiseringen och medialiseringen av tillvaron har politik kommit att bli konsten att sälja. Fraser, sekundsnabba utspel och klatschiga rubriker får alltför ofta gå före eftertanke, samtal och problematisering. Röstmaximering blir viktigare än delaktighet. Medborgaren reduceras till konsument.

När effektivitet och handlingskraft sätts före medbestämmandet tunnas demokratin ut. Den fylls med marknadens logik, som samhällsforskaren Kerstin Jacobsson påpekat, och anses bara duglig om den förmår genomföra beslut som stämmer med den ekonomiska elitens ideologi: vinstmaximering, sociala nedskärningar, skattesänkningar och avregleringar. Den enda vägens prästerskap predikar lydnad.

Låt experterna styra! är tyvärr ett vanligt slagord i dagens samhällsdebatt. Detta förakt för demokratin är ett folkförakt.

Samma sorts elitism gör sig hörd när kvällstidningen utmålas som något föraktligt. Visst kan jag också bli litet trött på löpsedlar med sexanspelningar och kändissnask. Men journalistiken – engagemanget, koncentrationen, professionalismen – älskar jag. Den är långt ifrån morgontidningens ofta trötta, låtsat objektiva redovisande. Aftonbladet har vunnit Stora Journalistpriset flera år i rad och växer på en krympande marknad. De senaste dagarna har vi sålt rekordmånga tidningar.

Jag är övertygad om vikten av breddmedier där högt och lågt blandas, där den tunga kulturartikeln och det genomarbetade samhällsreportaget får finnas sida vid sida med det kittlande skvallret och den medryckande sportartikeln.

Kvällstidningen – och särskilt Aftonbladet som har störst upplaga och störst spridning över landet – är snart den enda breda arena, där flera miljoner människor med olika bakgrund, ålder och kön kan mötas. Tidningen (och dess nätupplaga!) blir en gemensam referenspunkt. Så kan den bli en demokratisk motkraft i en tid av elitisering och segregation.

Aftonbladet är kärlek och uppror, precis som livet självt.

Demokratin behöver mötesplatser, där värdesamtalet kan ske och mening skapas. Ledar- och kultursidor är rum för åsiktsbrytning och bildning, där det angelägna samtalet om livet, politiken och kulturen kan föras utan hänsyn till den ena eller andra eliten. Kultur och ledare är nödvändiga frizoner i ett genomkommersialiserat medieklimat.

Ledarsidan är själva navet i tidningens opinionsbildning. På sidan två är det inget allmänt tyckande. Här görs värderingarna tydliga. Som läsare kan du inspireras, hålla med, ta avstånd eller bli förbannad. Aftonbladet är på ledarplats oberoende socialdemokratisk.

”Arbetarrörelsens grundvärderingar avspeglas på ledarsidan och, inom vida ramar, på kultursidan”, står det i tidningens policy.

Ledarredaktionen är ett lag eller för mig som jazzälskare ungefär som en orkester. Vi är sex individer som spelar olika instrument, men tillsammans formar vi en gemensam klang. Aftonbladets ledarredaktion består av:

Olle Svenning, mångårig medarbetare på Aftonbladet och en av landets tyngsta utrikeskommentatorer som nu kommer åter till ledarsidan för att framförallt skriva om världen. Olle kan ta med läsaren på en fascinerande resa genom Rosengård i Malmö likaväl som till demonstrationerna i Genua.

Lena Askling, som hör till Sveriges mest kända inrikespolitiska opinionsbildare med lång erfarenhet från politik- och mediavärld. Lena skriver tunga frågor som ekonomi, välfärd och miljö men drar sig inte heller för att beskriva tjusningen med hästar.

Åsa Petersen, som på kort tid blivit en profil i samhällsdebatten med sitt engagemang för homosexuellas, kvinnors och invandrares rättigheter. Åsa skriver med inriktning på feminism, skola, integration och socialpolitik men slänger sig också gärna över ett nytt hip hop-album eller en bok av Mikael Niemi.

Jesper Bengtsson, som i april efterträdde Sören Eriksson som utrikesredaktör. Jesper har varit bokförläggare och tidskriftsredaktör men skriver nu ledare om de globala orättvisorna och EU och har ett särskilt intresse för Östeuropa och Burma. Jesper sysslar med den stora världen men kan också berätta om den lilla, som amatörteaterföreningen i Lidköping.

Ingvar Persson, som börjar i dag. Ingvar har skrivit ledare i Örebro-Kuriren och Dala-Demokraten, varit redaktör för tidskriften Tvärdrag och nu senast arbetat som lärare vid Brunnsviks folkhögskola. Ingvar skriver med inriktning på arbetsmarknad och fackliga frågor och kommer säkert också att beskriva livet på en motorcykel. Han är vår redaktionssekreterare.

Rolf Jansson, före detta chefredaktör för Örebro-Kuriren och Värmlands Folkblad, kommer att dyka upp då och då liksom illustratören Joanna Rubin Dranger. Båda har medverkat på denna sida tidigare, nu senast i sommar. Och ni har inte läst det sista av min företrädare Rolf Alsing.

När det gäller söndagskrönikorna kommer Dieter Strand, en legendar inom den politiska journalistiken, att turas om att skriva med Olle Svenning och Lena Askling. På måndagar skriver jag själv en krönika.

En återkommande fråga från våra läsare är: Vem har skrivit dagens ledare?

Alla texter på sidan två är sprungna ur den kollektiva miljö och tradition som en redaktion innebär. Men den moderna ledarsidan måste söka ett personligare tilltal, ha en större öppenhet i sina ämnesval och ge mer utrymme åt den enskilda skribenten. Våra värderingar och ställningstaganden är gemensamma men våra uttryck och kunskaper skiljer sig åt.

Därför inför vi signerade ledare. Hädanefter berättar våra initialer vem som hållit i pennan. Det är en ärlighet mot läsaren samtidigt som det sporrar oss att vässa våra argument ännu mer. Ingen kan dölja sig bakom anonymiteten. Men som sagt, ledarsidans hållning mejslas fram i mötet mellan det individuella och kollektiva.

Det känns roligt att få ansvara för ledar- och kultursidorna i Skandinaviens största tidning i en spännande tid av samhällelig och medial omvandling. Nya sociala rörelser växer fram som utmanar och oroar den ekonomiska och politiska makten. En ny sorts vänster kan skönjas som kräver en samhällsutveckling som är ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar.

I Seattle och Prag, i Göteborg och Genua, inne i seminarielokalerna bortom det meningslösa våldet, finns ett brinnande engagemang mot ekonomismen, för värden andra än marknadens. Det handlar om en andra demokratistrid, för att använda ett uttryck från LO:s rättviseutredning.

Vi är många som inte står ut med kvartalskapitalismen, elitismen och marknadens diktatur.

Dags för kärlek och uppror!