Bomber utan mål
Bombkriget kan bli ett politiskt nederlag
Den kamp mot hyperterrorismen som bedrivs via diplomatiska aktioner, kunskapsinsamling och ekonomisk krigföring är värd allt stöd. Det är däremot inte bombkriget, som huvudsakligen ska förstås som USA-administrationens behov att svara mot krav från hemmaopinionen.
Bombkrigets motiv var att slå sönder världsterrorismen. På den nödtorftigt dolda dagordningen finns också målet att störta talibanregimen.
Ännu finns dock ingen användbar definition på vad som är terrorism, även om det är fullkomligt klart att al- Qaida-nätet svarar mot den mest skräckartade tolkningen av begreppet.
FN har inte enats om någon definition av ”terrorism”, EU-kommissionen med sin fönsterkrossar- och gatuupprorsterrorism, har tömt uttrycket på all rimlig mening. EU och särskilt USA driver igenom drastiska ”antiterrorlagar”, som allvarligt kan hota rättssäkerheten.
Makten tolkar vad som är terrorism
Israels premiärminister eller snarare landets styrande militärapparat, tsahal, genomför systematiska mord, ockuperar, plågar civila palestinier med utarmande ekonomiska repressalier och bryter sedan decennier mot FN-resolutioner.
Hur definierar världssamfundet detta. Statsterrorism? Inte alls. Kampen mot terrorismen är selektiv, underkastad den dominerande stormaktens intressen.
Länder som skyddar terrorism ska straffas, så lyder de högtidliga uttalandena. I den USA-ledda alliansen finns rader av länder som länge utnyttjat terrorgrupper. Andra alliansländer, exempelvis Ryssland, har med våld slagit ner regionala, folkliga uppror och definierat dem som ”terrorism”.
I alliansen finns muslimskt orienterade länder som kallas ”moderata”, i huvudsak för att de allierar sig med och beväpnas av USA, samtidigt som de systematiskt förtryckt den egna befolkningen. Egypten är ett särskilt tydligt exempel. En stor del av terroristerna kommer följaktligen därifrån.
Fler civila dödas varje dag
Bomberna tänktes skapa utrymme för en ny afghansk regering, oppositionen skulle kunna rycka fram militärt och politiskt. Bakslagen för den politiken har varit grymt tydliga under de senaste dagarna.
FN:s sändebud i Afghanistan, Lakhdar Brahimi, säger i en intervju, att ”det är omöjligt att framtvinga en regeringslösning från utlandet”. Han varnar för ett nytt inbördeskrig, underblåst av grannländerna, som håller sig med olika afghanska klienter.Bomberna skulle så långt möjligt skona civila. Den restriktionen har haft, milt uttryckt, något begränsad framgång. Antalet dödade växer för varje dag, hjälporganisationer och sjukhus slås sönder och flyktingströmmarna blir allt stridare. Rapporterna om svält och misär, som FN:s flyktingkommission presenterar, berättar om oändlig nöd. Denna verklighet riskerar alltmer slita sönder den heterogena alliansen mot terrorismen. Påfrestningarna på de muslimska regeringarna kommer att bli allt mer plågsamma. Bombningarna är sålunda inte bara omänskliga, de leder sannolikt också till politiska nederlag för USA-alliansen.
Kommentera
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
Vad tycker du?
Fler ledare och ledarkrönikor
- MMS/SMS
- 71000
- E-post
- 71000@aftonbladet.se
- Telefon
- 08-411 11 11
...