ÅSIKT

Sätt Milosevic bakom galler

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag reste till Sarajevo i oktober 1993. I drygt ett år hade de bosnien-serbiska styrkorna hållit bergen omkring. De hade stängt av el- och vattenförsörjningen. Maten var nästan slut. Granater och krypskyttar dödade tusentals i den bosniska huvudstaden.

I Sarajevo träffade jag studenter och andra ungdomar vars drömmar om framtiden hade reducerats till en enda fråga – att överleva. Ändå lyckades de upprätthålla sin mänskliga värdighet. De gick till skolan, läste läxorna, umgicks med familj och vänner.

Selma, som var 21 år och läste till elingenjör, berättade att i början av kriget hade de alla varit övertygade om att omvärlden skulle komma till deras hjälp. Men omvärlden svek, först av ointresse, sedan för att Ryssland blockerade i FN:s säkerhetsråd.

Över 200 000 bosniska muslimer dödades.

Utan Bosnien går det inte att förstå varför Nato ingrep i Kosovo 1999, eller varför den internationella domstolen i Haag i dag inleder en rättegång mot Jugoslaviens förre president Slobodan Milosevic.

Upptakten till kriget i Kosovo var en kopia av den bosniska tragedin. Nato gjorde många fel i Kosovo, men ingripandet stoppade ett brott mot mänskligheten.

Efter Balkankrigen, som sammanföll med det kalla krigets slut, har debatten om den internationella rätten delats i tre läger. En grupp tar den nya världsordningen som en intäkt för att USA och Nato gör rätt – vad de än gör. Tendensen har varit stark i kriget mot terrorismen efter den 11 september.

En annan grupp, med namn som Noam Chomsky och John Pilger i spetsen, lägger fortfarande ett Vietnamfilter över världen. För dem är USA roten till allt ont och varje internationellt ingripande ett uttryck för amerikansk imperialism.

Problemet är att en sådan hållning bortser från de brott mot de mänskliga rättigheterna som begås i nationalstatens namn. Milosevic skulle ha lämnats i fred. Chomsky driver tesen längst när han påstår att USA:s kamp mot narkotikan i Colombia är illegitim för att amerikanerna själva producerar tobak. Det är helt okej att vara skurk, bara inte en amerikansk skurk.

USA är i dag ensam supermakt och kan anklagas för en rad övergrepp. Med makt följer ansvar, vare sig man vill eller inte. Frågan är alltså inte om USA ska engagera sig i världen, utan på vilket sätt. Att USA gjorde fel i Chile på 1970-talet behöver inte betyda att man ska strunta i att ingripa mot ett folkmord på Balkan.

En tredje mer rimlig ståndpunkt är att det internationella samfundet har rätt att ingripa mot allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Problemet med USA:s makt kan lösas genom att den nya världsordningen bäddas in i ett rättssystem inom ramen för FN och genom att andra aktörer, inte minst EU, vågar gå emot USA.

I dag

inleds rättegången mot Slobodan Milosevic. Om åklagaren Carla del Ponte kan synliggöra de trådar som visar att Slobo godkände övergreppen på Balkan väntar ett liv bakom galler. Det vore en seger för den internationella rätten. Och en liten upprättelse för mina vänner i Sarajevo.

Jesper Bengtsson