ÅSIKT

Kapitalismen är i kris

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Karl Marx kan tänkas skrocka lätt i sin diskreta grav i London. Hans förutsägelser om kapitalismen demonstreras för tillfället övertydligt som i en enklare nummerrevy. Marx skrev om systemets motsättningar: expansionen som hotas av den härskande klassens egen girighet. Han hade kanske inte väntat sig att finna exemplen i Sverige: Barnevik och Lindahl med de miljardbelopp de fick i avskedsgåva i stället för medalj.

Den vresige tyske filosofen analyserade konflikten mellan storbolagens alltmer samhälleliga uppgifter och deras inskränkta privata ägande. Giganten Enron konkretiserar tesen: Bolaget skulle svara för energiförsörjning men förvandlades till sedelpress för företagsledning. Anställda och småägare miste jobb och besparingar.

Konkurrens leder till koncentration

Konkurrensen, resonerade Marx, övergår med tiden i karteller och maktkoncentration. En säker 150 år gammal prognos för till exempel den svenska byggbranschen.

Marx studier om finanskapitalets härjningar kan med fördel tillämpas på dagens Argentina. Först plundrade internationella storbolag och banker (i allians med en korrupt politikerklass) landet, därefter kräver de kompensation när de lämnar konkursboet.
Enron och Barnevik är symboler för svågerkapitalismen

Också den klassiska bilden av centrum som suger ut periferin har sina nutidsplanscher, också i Sverige. I Gislaved och Degerfors kastas folk ut i arbetslöshet när moderbolaget flyttar hem de vinster de önskar och söker billigare arbetskraft på annat håll.

Direktörer belönar varandra

Joseph Stiglitz, en annan betydande ekonom (Nobelpristagare), beskriver dagens ekonomiska ordning som ”svågerkapitalism”. Det stenrika direktörsskiktet belönar varandra, delar upp marknader och använder sin makt inte bara till insynsskyddad samverkan med mäktiga revisorer (Enron-fallet) utan också till att köpa politiska förmåner. Bush var dyr men länge en lönsam investering.

Stiglitz skriver att vår tids centrala problem är att finna en korrekt jämvikt mellan marknad och regeringar. En förvisso gigantisk uppgift som Göran Persson, fylld av självförtroende, i går sa sig beredd att ta sig an, åtminstone i Sverige.

Han lovade, i samband med en facklig valupptakt, att stötta konstruktiva krafter som vill återupprätta näringslivets förlorade heder. Förmodligen resonerar Persson som Stiglitz: det behövs kontroller, insyn och motmakter för att tygla den privata marknaden. Politiken och demokratin är de viktigaste instrumenten. Den breda Porto Alegre-alliansen mot den företagsstyrda globaliseringen är en annan. Den internationella och inhemska fackföreningsrörelsen en tredje.

Företagarvärlden borde vara lyhörd och åtminstone lyssna till det varnande ekot från Marx röst: kapitalismen går havande med sin egen undergång.

OS