ÅSIKT

Arvet efter Fadime

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Snabba, konkreta åtgärder. Så kan man sammanfatta regeringens insatser för flickor i patriarkala familjer, som presenterades i veckan. Integrationsminister Mona Sahlin konstaterar att samhällets stöd till de utsatta invandrarflickorna har varit bristande. Hon säger att deras rädsla och frihetslängtan måste tas på allvar.

Omsatt i konkret politik innebär det att berörda myndigheter – som socialtjänst, skola och ungdomsmottagningar – ska få utbildning och klara anvisningar för att bättre kunna möta hotade invandrarflickor. Ideella organisationer som Terrafem, jourtelefonen för invandrarkvinnor, får särskilt stöd.

I Stockholm, Göteborg och Malmö ska särskilda ”tjejhus” öppnas. De traditionella kvinnojourerna räcker inte för att skydda flickorna som flyr.

Vi kan inte stanna vid krisåtgärder

Regeringen lovar lagändringar. I dag kan utländska medborgare gifta sig redan vid 15 års ålder. Snart ska 18-årsgränsen gälla för alla. Samtidigt skärps lagen om besöksförbud. Det är inte den som utsätts för trakasserier och våld som ska behöva lämna hemmet. Besöksförbud bör omfatta bostaden och ett större geografiskt område än i dag, säger regeringen.

Bra så. Men politiken för att hjälpa utsatta invandrarflickor kan inte stanna vid krisåtgärder när hoten och våldet redan är ett faktum. Lika viktigt är att samhället genom opinionsbildning och förebyggande arbete stärker flickornas rätt att leva egna liv. Regeringen talar om att göra jämställdhetsarbete till ett ”prioriterat område” för statligt stöd åt invandrarorganisationer.
Kampen mot hederstänkandet är hela samhällets ansvarIntroduktionen för nyanlända invandrare ska gå snabbare och bättre än i dag informera om jämställda värderingar.

Invandrarorganisationerna har utan tvekan ett stort ansvar för att bryta ned den hederskänsla som i vissa grupper leder till förtryck. Så kan pojkarna och männen, lika viktiga i det förebyggande arbetet som flickorna och kvinnorna, nås.

Men en ändrad introduktion för invandrare kommer knappast att ge några resultat om den inte kombineras med stora insatser för att bryta den strukturella rasism som klyver Sverige. Den systematiska utestängningen av människor med utländsk bakgrund – både från arbetsmarknaden, politiken och det sociala livet – gör att egna normsystem kan uppstå och fortleva i marginaliserade grupper. Vad hjälper det att man fått en bra introduktion till samhället, om man aldrig på allvar släpps in i det?

Politiker måste erkänna könsförtrycket

Regeringen talar om insatserna mot hedersbegreppet som en del av den svenska jämställdhetspolitiken. Det nationella rådet för kvinnofrid är en viktig aktör. Det är bra markeringar. Flickorna som snärjs av sina familjers föreställning om heder måste mötas med särskilda insatser: deras situation är speciell. Men politiken måste erkänna att hedersbegreppet ytterst är ett utslag av könsförtryck – som existerar överallt, men i olika former – och inte ett ”etnicitetsproblem”.

Annars riskerar kampen mot hederstänkandet att ses som en uppgift för någon annan. Inte som hela samhällets problem och ansvar. Då är den dömd att misslyckas.

ÅP