ÅSIKT

Vad vilja de progressiva?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag anländer tolv mäktiga politiker till Stockholm. De ska medverka på Stockholm progressive summit, ett ”progressivt toppmöte”.

Liberaler och socialdemokrater får vara med. Bland de deltagande märks namn som Gerhard Schröder, Tyskland, Helen Clark, Nya Zeeland, Fernando Henrique Cardoso, Brasilien, och Thabo Mbeki, Sydafrika.

Inför mötet har många ställt sig frågan om dessa ledare egentligen har något gemensamt. Finns det någon mitten-vänster kvar i den internationella politiken?

Ja, hur märkligt det än kan låta så förenas de tolv av en gemensam oro för de globala orättvisorna. Det må vara ett tunt samband, men det skiljer dem från den politiska högern.

– Vi kan alla enas om att politiken måste spela en större roll och demokratin fördjupas, både nationellt och globalt, sa Göran Perssons statssekreterare Pär Nuder på en presskonferens inför toppmötet.

Det progressiva mötet är en sorts regnbågskoalition, fast i oändligt mycket blekare färger och mindre systemkritisk än den globala solidaritetsrörelsen som samlades i Porto Allegre nyligen. Och till skillnad från Porto Allegre-rörelsen så har dessa stats- och regeringschefer makt. Som medborgare borde vi därför kunna kräva resultat när de samlas.

Potentialen finns. Statscheferna kommer från mäktiga länder i sex världsdelar. Om det inte vore för att alla är så måna om att följa i USA:s fotspår skulle gruppen kunna fungera som en plattform för en mer balanserad global strategi än den USA just nu visar upp. Inte den stora planen. Någon sådan existerar inte. Men något litet.

Man skulle också kunna tänka sig att de progressiva tar initiativet i Mellanösternfrågan, som ändå lär komma upp under samtalen.

Men så blir det inte. När man lyssnar till statsrådsberedningens planer får man intrycket att detta toppmöte inte ska spela någon internationell roll. Mötet är informellt, dagordningen öppen. Fokus ligger på nationell politik. Inför mötet har man tagit fram en tjock rapport där de enskilda länderna får berätta om lyckade projekt i det egna hemlandet. Sverige lyfter fram familjepolitiken och miljöfrågorna.

– Jag tror att mötet kommer att leda till att vi fördjupar vårt samarbete med Kanada, säger Nuder. De har löst integrationsfrågorna på ett sätt som vi kan ta lärdom av, säger han.

Det låter intressant. Exemplet Kanada har sällan spelat någon roll i den svenska debatten. Landet liknar på många punkter Sverige, fast man har lyckats bättre med det mångkulturella.

Nuder slår även fast att den som vill komma med i nätverket förutom att vara statschef också måste vara ”en trevlig person”. Det progressiva mötet är alltså ett slags Rotary för stats- och regeringschefer till vänster om högern.

Det betyder inte att mötet är meningslöst. Det betyder bara att den som söker ett progressivt svar på de stora frågorna får leta någon annanstans.

Jesper Bengtsson