ÅSIKT

Krigsherren har talat

Sharon hotar också Israel

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den gamle krigaren Ariel Sharon talade till sitt folk i torsdags. Han krävde nya uppoffringar, mer av militära insatser. Buffertzoner måste byggas rakt in på palestinsk mark. Möjligen ska ett slags Berlinmur byggas för att skilja israeler från palestinier.

Ett tal av en man som hela sitt vuxna liv varit krigare och aldrig någonsin statsman. Sharon har styrt Israel i drygt ett år. Han lovade sina väljare säkerhet och framsteg. Under hans tid har våldet ständigt vridits uppåt, nu dödas också israeliska soldater. Freden är mer avlägsen än på decennier. Den israeliska ekonomin urholkas ständigt med växande fattigdom och arbetslöshet som följder. Sharon bygger en krigs-och en krisstat och hans självklara allierade är eliten inom den israeliska armén, Tsahal.

Våldets samband måste brytas

Sharon tycks inte ha något politiskt mål, bara ett militärt strategiskt. Med de nya buffertzonerna ska ytterligare palestinsk mark konfiskeras och, troligen, nya folkförflyttningar tvingas fram.

Våldets logik förenar Sharon med delar av de mest våldsamma palestinska grupperna. När hemmagjorda missiler nyligen nådde Israel växte skräcken och med den steg på nytt Sharons annars dramatiskt fallande popularitetssiffror. I kretsen kring Arafat växer medvetandet om att detta våldets samband måste brytas.

Sari Nusseibeh, PLO:s ledare i Jerusalem, höll nyligen (på hebreiska) ett tal riktat till den israeliska fredsopinionen. Mustafa Barghouthi, ledande palestinsk politiker och läkare, begär internationell övervakning i ett tänkt demilitariserat område mellan Israel och den tänkta palestinska staten.

Fredsplan tar form

Medan Sharon talar sin krigsprosa förhandlar hans utrikesminister Shimon Peres med EU. Häromdagen lovade Peres det spanska ordförandeskapet att hans fredsplan, utarbetad i samarbete med den palestinske talmannen Abu Ala, börjar ta form: Två självständiga stater och respekt för Mitchell-rapporten. Problemet, sa Peres med elegant ironi, är den israeliska regeringen.

Peres symboliserar själv ”problemet”. Han riskerar legitimera Sharon-regeringen och bidrar därmed till att arbetarpartiet mer eller mindre slås sönder som opposition och möjlig fredskraft. Partiets främste är försvarsminister Eliezer, mer extrem än Sharon. Partiets fredsfraktion leds av Yossi Beilin, f d minister och central fredsförhandlare.

Fredsrörelsen är på väg att återskapas efter en period av kris. Den behöver stöd från omvärlden. Eftersom USA reservationslöst stöder Sharons ockupations- och terrorpolitik måste EU ta över ansvaret.

En första möjlighet att få Israel att acceptera folkrätt, mänskliga fri- och rättigheter och FN:s resolutioner blir nästa vecka när säkerhetsrådet diskuterar Mellanöstern. Misslyckas försöken måste EU överväga direkta sanktioner.

OS