ÅSIKT

Kyrkan kränker homosexuella

Kyrkan bör fråntas vigselrätten så länge den diskriminerar

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”När två människor gifter sig har de i sin gemenskap kommit till en punkt då det är dags att inför andra berätta om att de vill leva tillsammans. [...] När de gifter sig i kyrkan markerar de sin satsning inför Gud, människor och sig själva. [...] Denna dag kan bli en av livets höjdpunkter.”

Så står det under rubriken Vigsel på Svenska kyrkans hemsida. Texten är vacker, men falsk. Den gäller inte alla. Homosexuella som vill gifta sig kyrkligt förbjuds av sin kyrka att göra det.

I dag presenterar Teologiska kommittén en utredning om kyrkan och homosexualiteten. Den väntas inte ta ställning utan bara vara ett samtalsdokument.

Synd, för kyrkan borde säga ja till vigsel av homosexuella. Nulägets absurditeter förskräcker: homosexuella välsignas inne i kyrkan, men själva vigselakten måste ske utanför av en borgerlig vigselförrättare.

Den kyrka som predikar människovärdet kränker samtidigt människor på grund av deras sexuella läggning. Det om något borde anses skända det heliga.

När samhället antog lagen om partnerskap 1995 började präster och partnerskapsförrättare att samarbeta på många håll. Så kunde de homosexuella ändå få en vigselliknande akt tills kyrkan bestämde sig i homovigselfrågan.

För ett år sedan satte biskoparna stopp för detta. I skriften ”Det heliga rummet. Om upplåtelse av kyrkan” slår biskoparna fast att kyrkans rum ska få användas generöst. Där ska tillåtas konserter, scoutinvigningar, skolavslutningar och konstutställningar, ja allt möjligt som inte skändar kyrkorummet.

Utom vigsel av homosexuella. Däremot tillåts välsignelse.

Skillnaden blir juridisk – inte religiös

Logiken är svårbegriplig. I den evangelisk-lutherska kyrkan är äktenskapet inte något sakrament utan i första hand ett civilrättsligt reglerande av två individers partnerskap. Manifesterandet av kärleken får en kristen inramning.

Skillnaden mellan att välsigna två människors kärlek eller att viga de två blir således en juridisk skillnad, knappast en religiös. När nu samhället ger homosexuella rätt att bli äkta makar, varför i all sin dar kan inte kyrkan göra det då?

Justitieminister Bodström vill ge samfunden rätt att utfärda partnerskap, det vill säga viga homosexuella. Men samfunden vill inte. Frågan är om de ska tillåtas vägra.

Antingen skiljer man den juridiska ceremonin från den religiösa och inrättar ett civiläktenskap som exempelvis i Frankrike. Eller så behåller man modellen med kyrklig vigsel med civilrättslig status. Då kan rimligen inte kyrkan vägra viga homosexuella.

Homofrågan är sprängstoff inom kristenheten, precis som en gång frågan om kvinnliga präster. Den långdragna konflikten i den senare frågan borde få kyrkans ledning att inte göra om misstaget att säga allt och inget. Tanken att hålla samman genom att inte våga ta ställning är på sikt förödande och spär bara på motsättningarna. Tydlighet helar mer än feg luddighet. Det vet varje själavårdare.

HK