ÅSIKT

Långt kvar till demokrati i Burma

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Bilderna från Rangoon i morse berörde en hel värld. Med högburet huvud lämnade Aung San Suu Kyi sin bostad. Folkmassor hade redan strömmat till platsen, ditlockade av nyheten: världens mest kända politiska fånge hade släppts ur sin husarrest.

Suu Kyi är unik som politisk ledare. Med en stolthet och integritet som bara kan jämföras med Nelson Mandelas ledarskap från fängelsecellen på Robben Island har hon fortsatt att vara den samlande kraften för Burmas demokratirörelse trots tretton års isolering.

Nu har militärjuntan gett henne löften om full politisk frihet. Om löftena håller kan hon återuppta arbetet med sitt parti NLD, National league for Democracy.

Det är naturligtvis en enorm demokratisk framgång.

Fram till i morse har juntan konsekvent vägrat att erkänna henne som ledare för den demokratiska oppositionen. De har talat om henne som ”utlänningen på University Avenue”. Suu Kyi bodde länge i Storbritannien och har varit gift med en engelsman.

Men - och det är en viktig invändning - denna politiska kursändring betyder inte att Burma har blivit demokratiskt.

Juntan, som styrt landet sedan 1962, har hittills vägrat släppa ifrån sig makten. Så fort deras privilegier hotats har de dragit åt snaran ytterligare kring det burmesiska folkets hals. Yttrandefriheten är lika med noll. Politiska partier arbetar under hård press från säkerhetstjänsten. Längs landets gränser utsätts de etniska minoriteterna sedan 40 år för en brutal och övermäktig armé. FN-organet ILO har larmat världen om att Burma systematiskt använder sig av tvångsarbete.

Så varför kommer frisläppandet just nu?

En förklaring är det yttre trycket. Över hela världen har frivilligorganisationer och aktivister arbetat för att Burma ska isoleras. En rad företag har dragit sig ur landet på grund av korruptionen och förtrycket. EU och framför allt USA har ekonomiska sanktioner mot landet.

En annan förklaring är ekonomin. Under den senast tioårsåerioden har Burmas ekonomi gått på knäna. Investeringarna har uteblivit och skördarna har slagit fel. Flera gånger ha man stått på randen till en svältkatastrof. Nu måste något hända, och generalerna vet att Suu Kyi är nyckeln till förändring. Endast genom att öppna för en demokratisk utveckling kan man öppna landet mot omvärlden.

Att hon släpps fri är det bästa som hänt i Burma på över ett årtionde. Ändå måste omvärlden avvakta den fortsatta utvecklingen innan man lättar på det politiska trycket mot militärjuntan.

Först när burmeserna och de etniska minoriteterna fått verkliga politiska rättigheter kan man tala om demokrati i Burma.