ÅSIKT

Dags för delaktighet

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Varför har Sverige inget betydande högerextremt parti?

– Svensk ekonomi är stark och arbetslösheten tillbakapressad, hävdar somliga.

Varför vinner då högerpopulisterna i våra nordiska grannländer som knappast har sämre ekonomi?

– Ny demokrati gjorde bort sig så totalt, säger andra.

Jovisst, men även Nationella fronten ansågs länge bortgjort. Partiet var splittrat och partiledaren framställdes i medierna som en clown ingen kunde ta på allvar. 21 april 2002 blev Le Pen den alternative presidentkandidaten till Chirac.

– Det finns ingen karismatisk ledare, är en tredje förklaring som ofta hörs från mediehåll. Nyhetslogikens personfixering leder till tron att allt hänger på partiledaren.

Alla dessa förklaringar missar något väsentligt, grunden för svensk demokrati – de sociala rörelsernas betydelse, inte minst fackföreningsrörelsens.

Folkrörelsedemokratin har länge dömts ut som förlegad av den mediala och politiska eliten. Ändå är svensk fackföreningsrörelse världens starkaste med sina miljontals medlemmar. Svenska folket hör dessutom till det mest ideellt organiserade – vi är medlemmar i allt från fältbiologer till kyrkokörer.

Jag är övertygad om att denna arena för mänskliga möten också innebär en skolning i solidaritet och humanism. Idén om delaktighetens samhälle håller än.

Om inte ”det goda” organiserar medborgarna gör ”det onda” det i stället.

Nationella fronten arbetar på klassiskt folkrörelsevis. Medan journalister och politiker sitter i salongerna i Paris och hånar dåren Le Pen satsar Fronten på att bygga sin maktstruktur underifrån via föreningar och kvartersgrupper i förorten. Därför överlever partiet sin partiledares skandaler.

Sverigedemokraterna är än så länge marginella. Deras föredöme är dock Nationella fronten, som ekonomiskt och organisatoriskt hjälper dem.

Jag ser dem ofta i Stockholms södra förorter. De affischerar och pratar med folk. Det är inte karismatiskt eller medialt. Men de är där varken medier eller etablerade partier är.

Jag är rädd att de snart ska lyckas.

Helle Klein