ÅSIKT

Rätten att vara ledig

Ge de anställda makt över tiden

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I mitten av juni kommer den statliga arbetstidskommittén med förslag om hur arbetstiden ska kunna förkortas. Utgångspunkten för kommitténs arbete har varit de gemensamma krav som de tre fackliga centralorganisationerna förde fram redan i september 2000. I de stora dragen finns knappast några överraskningar att vänta. Hur reformen kommer att fungera i praktiken är dock en fråga om vem som får makten.

För vänsterpartiet och miljöpartiet är en förkortning av den dagliga arbetstiden fortfarande målet. Samtidigt är det svårt att se hur partierna ska kunna ställa sig vid sidan av en uppgörelse om verklig arbetstidsförkortning. En lagstadgad rätt till ytterligare fem dagars ledighet och större eget inflytande är trots allt ett stort steg mot ett mänskligare arbetsliv.

Som ett svar på det klassiska kravet om sex timmars arbetsdag kan det kanske te sig som ett klent resultat. Utslaget på arbetsåret betyder det knappt en timme i veckan.

Löntagarna måste få makten

Just därför är det viktigt att en förkortning av arbetstiden också ger den enskilda löntagaren mer makt över sin arbetsdag. Reformen kommer att skapa större flexibilitet, men till skillnad från de senaste årens diskussioner om arbetsrätten är det produktionen som får anpassa sig efter människan, inte tvärtom

Den lediga tiden ska kunna tas ut som hela dagar, i mindre delar till exempel som en ledig eftermiddag, när den behövs. Man kan sluta tidigare för att hämta barnen en dag i veckan under en period eller gå ifrån för att hinna till föreläsningarna i en kurs. Förslaget är inte bara en förlängning av den lagstadgade semestern utan framför allt en möjlighet att underlätta för de anställda att få ihop vardagen och arbetslivet. Den nya lagen ska ge de anställda ett lite större utrymme för egna beslut.

Detaljerna avgör dock vilken betydelse den nya lagstiftningen får som frihetsreform. Om den nya ledighetslagen ska kunna fungera som ett effektivt sätt att öka löntagarnas inflytande över den egna tiden måste rätten till ledighet vara klart uttalad.

Om arbetsgivaren får alltför stora möjligheter att neka ledighet förfelar reformen sitt syfte. Arbetstidsförkortning får inte bli en fråga om arbetsgivarens godtycke.

Ledighet blir en valfråga

Ambitionerna när det gäller att skapa ett mänskligare arbetsliv skiljer de politiska blocken åt. De borgerliga partiernas grundläggande inställning är att arbetstiden inte är en fråga för lagstiftning. Folkpartiledarens utspel om samverkan var inte mer än ett blindskär.

Ledighetslagen kommer att bli en valfråga. Det har regeringen och dess samarbetspartier knappast något emot. Men då måste också lagen och så småningom riksdagen i praktiken ge löntagarna rätten till den lediga tiden. Nu hänger det på ledamöterna i arbetstidskommittén att lägga ett förslag som är tillräckligt starkt.

228

IP