ÅSIKT

Bistånd kan inte kompensera globala orättvisor

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den rika världen måste bli bättre på att samordna sin handels- och biståndspolitik.

Det är Sverigs hållning under det pågående OECD-mötet i Paris, och det lär också bli regeringens linje vid det stora internationella mötet i Johannesburg i September.

Förutom de stora frågorna, att sänka den rika världens tullar mot utvecklingsländerna, så handlar det konkret bland annat om att stödja de fattiga ländernas försök att marknadsföra sina produkter på världsmarknaden. Ett annat förslag är att inrätta en ombudsman i EU, dit producenter i fattiga länder kan vända sig om de fastnar i EU:s byråkratiska kvarnar.

- Utan en samordning riskerar biståndet att bli kosmetika som sminkar över vad andra politikområden faktiskt åsamkar tredje världen , till exempel i form av handelshinder, sade handelsminister Leif Pagrotsky innan mötet.

Förslagen kommer knappast revolutionerna den globala världsordningen. Ändå är regeringens anslag viktigt.

Det blir allt mera uppenbart att dagens bistånd aldrig kan kompensera de fattiga länderna för en orättvis eller utebliven handel, och i dag är maktbalansen på den globala arenan absurt snedvriden. I världshandelsorganisationen WTO är det de rika länderna som sätter dagordningen. Utvecklingsländerna får anpassa sig i efterhand och ställs i praktiken inför rena utpressningssituationer.

Ett av skälen är att deras utrednings- och förhandlingsorganisationer är för små. De har inte råd att skicka delegationer av samma storlek som USA eller de europeiska länderna.

- Det som slog mig under utvecklingsmötet i Monterrey tidigare i år är vilket oerhört underläge de fattiga länderna befinner sig i, säger biståndsminister Jan O Karlsson.

Därför vill han använda en del av biståndspengarna för att stödja de fattiga länderna i förhandlingsprocessen, ett förslag som skulle ge stora effekter på maktbalansen. Men då måste det genomföras i större skala, till exempel genom en samordnad EU-strategi.

Här finns emellertid en risk att förslaget byter skepnad under resans gång. Redan i dag finns det förslag på ett annats sorts diplomatiskt bistånd. Både svenska UD och andra länders regering har antytt att man ska använda biståndspengar för att tredje världen ska kunna anpassa sina regelverk till de nuvarande handelsavtalen, till exempel det djupt orättfärdiga Tripsavtalet.

Det skulle vara direkt kontraproduktivt att lägga biståndspengar på en anpassning till avtal som kommit till under de i praktiken odemokratiska former som i dag präglar WTO-arbetet.

Här måste den svenska regeringen vara glasklar. Det måste vara upp till tredje världens länder att själva avgöra vilken typ av bistånd de ska ta emot.

Jesper Bengtsson