ÅSIKT

Massmediernas falska självbild

LEDARE

Är den fria och oberoende journalistiken ett problem för demokratin? Om man lyssnar på statsvetarna Peter Esaiasson och Nicklas Håkansson kan det faktiskt verka så.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I en artikel på DN-debatt i går hävdade de att dagens massmedier, framför allt inom tv-mediet, är för dåliga på att ge väljarna information om de politiska alternativen. Journalisternas egna prioriteringar ställer sig i vägen för partiernas politik. Till och med den gamla partibundna pressen var bättre på att beskriva partiernas ståndpunkter, menar de.

Det sista är naturligtvis struntprat.

Den gamla sortens tidningar, som vinklade alla nyheter för att de skulle passa tidningens politiska färg, var knappast bättre på att stödja det demokratiska samtalet än dagens oberoende massmedier. Ändå har Esaiasson och Håkansson en viktig poäng när de kritiserar massmediernas självbild.

Enligt den liberala medieideologin ska massmedierna fungera som ett filter mellan folket och samhällets olika makteliter. Det är journalisternas jobb att välja ut vilken information och vilka åsikter som ska strömma uppifrån och ned och tillbaka igen. Informationens saklighet garanteras av det professionella urvalet.

Journalistiken blir därmed ett upphöjt hantverk. Enligt denna ”journalism” uppfattar sig journalisterna som en oberoende grupp, ett slags sanningssägare vars jobb det är att skingra de dimridåer makten lägger ut för medborgarna.

Problemet är bara att detta är en falsk självbild. För det första utgår den ifrån att medborgarna själva inte är kapabla att kritiskt värdera partiernas information, vilket de vanligtvis är.

För det andra kan ingen vara helt oberoende. Journalistikens prioriteringar, nyhetsurval, och vinklingar speglar en värdering. Inte alltid vår egen, men likafullt en värdering.

Ramen sätts av massmediets form. För att rymmas i massmedier måste världen göras tillspetsad, gärna lite underhållande och konfliktfylld. Informationen får gärna framföras av rappa tv-personligheter.

Det ligger ett pedagogiskt värde i journalismens arbetsmetoder, men på flera punkter bryter den massmediala logiken med den logik som präglar ett demokratiskt val. Där handlar det om att ge en samlad och fördjupad bild av partiernas program och prioriteringar.

Om massmedierna då tvingar partierna att prata om områden som ”fungerar medialt”, om journalisterna hela tiden avbryter, om politikerna hindras från att gå i polemik med varandra och kritisera de andra partiernas program, då finns risken att väljarna får en snedvriden bild av vad partierna vill göra.

Väljarnas underlag för att rösta blir sämre.

Massmediernas uppgift måste även i fortsättningen vara att kritiskt granska makten, ställa följdfrågor, gräva fram obehagliga sanningar och peka på områden som partierna annars inte vill prata om.

Oberoende massmedier är en grundförutsättning för ett fungerande demokratiskt samtal. Men vi journalister måste nog inse att all information inte kan och inte bör silas genom journalismens filter.

Jesper Bengtsson