ÅSIKT

Ekonomin behöver en ny svensk modell

Ny arbetsorganisation, inte bara ett högre tempo

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Starka fackliga organisationer har ofta målats ut som en bromskloss. I själva verket har de ofta drivit på moderniseringen av Sverige. Arbetsmarknadens sätt att fungera och arbetskraftens förmåga att anpassa sig är en av de viktigaste grunderna för ekonomisk tillväxt.

Solidarisk lönepolitik och centrala uppgörelser har fungerat som motor i strukturomvandlingen. Dessutom engagerade sig fackföreningsrörelsen för att genomföra en industriell arbetsorganisation efter tayloristisk modell.

I dag har modellen nått vägs ände. Taylorismen skapar inte den anpassningsförmåga som krävs på en global marknad präglad av snabba informationsflöden.

I sin uppmärksammade bok ”Faktor X-arbete och kapital i en lokal värld” resonerar Göran Brulin, professor i arbetsorganisation, om hur detta påverkar den svenska arbetsmarknaden.

Det tvingar oss inte att anpassa löner och priser till en internationell ”lägstanivå”. I stället menar Brulin att framtiden ligger i lokalt samarbete, byggt runt ekonomiska och sociala nätverk. Han tar de småländska småföretagarbygderna som exempel.

Samarbete och konkurrens gör det möjligt att finna nischer på världsmarknaden. Dessutom pågår ett ständigt lärande i utbytet mellan företagen.

Facket driver förnyelsearbete

Brulin menar att arbetsmarknadens parter, inte minst den fackliga rörelsen, nu måste göra en lika kraftig insats som på 1940-talet. Men nu för att skapa en arbetsorganisation som frigör utvecklingskraft och förmåga till omställning.

I själva verket pågår den redan. Åtminstone sedan Metall 1985 antog rapporten ”Det goda arbetet” har arbetsorganisationen stått på de fackliga organisationernas dagordning. Samtidigt har kraven från en allt bättre utbildad arbetskraft drivit på förändringen. På arbetsplatser över hela landet driver de lokala fackliga organisationerna förnyelsearbetet.

Ska den utvecklingen fortsätta krävs det att resultatet fördelas mer rättvist.

Så skapas inte utveckling

När taylorismen genomfördes fanns en stark politisk kraft som kunde garantera att produktivitetsvinsterna inte stannade i företagens fickor. När debatten om det goda arbetet startade för snart 20 år sedan fanns en vision om frihet i arbetslivet.

I dag är ropen på flexibilitet och kompetens alltför ofta en omskrivning av större krav och högre tempo. Drygt var sjätte arbetare upplever att de är överkvalificerade för sitt arbete. Så skapas varken samarbete eller utveckling.

Om en ny svensk modell – anpassad till kraven från den globala marknaden – ska växa fram, förutsätter det att samarbetets frukter fördelas.

IP