ÅSIKT

Nu ljusnar det på arbetsmarknaden

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

30 MAJ 2002. Hotet från en växande arbetslöshet kan avskrivas. Den stora utmaningen är bristen på arbetskraft. Det beskedet ger Ams i sin vårprognos. Där spås den öppna arbetslösheten bli 4 procent i år och börja sjunka nästa år.

Det är en optimistisk bild av den svenska ekonomin och jobben som Ams-chefen presenterar. Det ljusnar efter alla varsel och nedläggningar inom industrin, IT- och telekombranscherna som duggat skrämmande tätt sedan hösten. Problemen i framtiden blir i stället brist på arbetskraft, flaskhalsar, löneglidning och stigande räntor om inte den stora arbetskraftsreserv som finns kan mobiliseras.

Ohälsan rymmer erfarenhet

Matchningen på arbetsmarknaden är ett gammalt problem. Jobb och arbetslösa passar inte ihop. Kompetens och utbildning stämmer inte med kraven och de arbetslösa bor på fel ställe. I någon mån är situationen i dag annorlunda på grund av de mycket höga sjukskrivningstalen. Ohälsan rymmer stora grupper med färsk arbetserfarenhet, goda kunskaper och en självklar vilja att komma igen i arbetslivet. Ohälsan är – paradoxalt nog – inte bara lidande och problem utan också en tillgång. Det finns inga enkla lösningar eller kvicka fix, men de långtidssjuka måste få en långt snabbare och effektivare rehabilitering än i dag. Samtidigt måste arbetsorganisation och miljö förbättras så att sjukfrånvaron hejdas och äldre inte slås ut till tidig förtidspensionering.

Från näringslivet och borgerliga partier ropar man alltmer högljutt på arbetskraftsinvandring som en lösning. Det skulle bara hjälpa på marginalen, skriver Ams i sin rapport. Och så är det. Att slussa in utländsk arbetskraft på jobben är en lika komplicerad affär som att rehabilitera dem som slagits ut. En och annan ingenjör eller läkare kan säkert komma på fredag och börja på måndag men för de allra flesta krävs inskolning, utbildning, svenskundervisning och mycket mer.

En omöjlig utveckling

Bristen på arbetskraft på grund av vår åldrande befolkning blir så stor att vi för att hålla dagens tillväxttakt i ekonomin rent matematiskt skulle behöva ta in 45 000 invandrare per år fram till år 2020, skriver ekonomen Sandro Scocco i sin rapport ”Moder Sveas rynkor”. Det är en omöjlig utveckling.

I stället måste vi ta vara på den stora arbetskraftsresurs vi har, invandrare, långtidssjukskrivna och förtidspensionerade. Arbetsgivarna måste ändra attityd och börja anställa också dem med främmande namn, och samhället och den offentliga sektorn borde gå i täten. Vi kommer att behöva öppna för arbetskraftsinvandring så småningom, men först ska vi ta vara på de mänskliga resurser vi redan har.

LA