ÅSIKT

Den nya mitten radikaliseras

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det ser illa ut för den tyska socialdemokratin. Enligt opinionsundersökningarna inför valet i september leder kristdemokraten Edmund Stoiber med omkring 10 procentenheter över Gerhard Schröder.

En viktig förklaring till den sittande regeringens problem är den tyska ekonomin. När arbetslösheten för några år sedan började sjunka i grannländerna låg den kvar på samma höga nivåer i Tyskland.

Men Stoibers framgångar är också ett underbetyg åt den politik som Schröder i samband med den förra valrörelsen 1998 döpte till ”die neue Mitte”, som var ett tyskt svar på det brittiska labourpartiets tredje väg.

Precis som i Storbritannien hade högern vid den tiden haft det politiska initiativet i nästan två decennier. SPD hade gång på gång misslyckats med att återvinna regeringsmakten.

”Die neue Mitte” bröt trenden. Schröder inledde en dialog med det tyska näringslivet och utformade ambitiösa program för småföretagen. Han tonade ned de fackliga organisationernas inflytande över socialdemokratin och gjorde helt klart att statligt ägande inte var något självändamål. Programmet gjorde socialdemokratin populär igen. Helmut Kohl kastades ut i kylan.

I Sverige anklagades Blair och Schröder ofta för att svika socialdemokratins ideal, men faktum är att den nya mitten har radikaliserat den politiska dagordningen. Tidigare i veckan kände sig Edmund Stoiber till exempel tvingad att lova att skydda löntagarnas intressen, bland annat genom en bevarad arbetsrätt. Han ville vinna över en del av de traditionella vänsterväljarna.

Även Schröder har flyttat SPD åt vänster. I morgon presenterar han ett valprogram som bland annat innehåller statliga satsningar för att få i gång tillväxten och en förnyad dialog med den fackliga rörelsen.

Även på den här punkten påminner den tyska utvecklingen om den brittiska. När labour kom till makten 1997 var utrymmet för en klassisk socialdemokratisk politik begränsat.

I dag står en skattefinansierad offentlig välfärd överst på programmet. Det har blivit möjligt att tala om skattehöjningar utan att förlora väljare på kuppen, och under våren har Tony Blair tagit strid med torypartiet för att bevara den statliga finansieringen av sjukvården.

Det är en intressant utveckling.

I dag står

socialdemokratin i Europa inför en ny utmaning. Högerpopulistiska partier, även de radikala på sitt sätt, vinner stora framgångar. Då har socialdemokratin ett val. Antingen begår man politiskt och moraliskt självmord genom att acceptera högerradikalernas världsbild och själva plocka upp främlingsfientliga förslag. Den metoden har prövats, bland annat i Danmark. Eller också knyter man samman erfarenheterna från den tredje vägens politik med klassiska frågor om rättvisa och jämlikhet. Det är möjligt att det inte räcker för att rädda Schröder kvar vid makten den här gången. Men långsiktigt är det garanterat en mer hållbar strategi.

Jesper Bengtsson