ÅSIKT

Pengar ska tala, inte människor

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På hotell Malmen vid Medborgarplatsen i Stockholm sitter socialdemokraten Annika Billström, vänsterpartisten Margareta Olofsson, folkpartisten Jan Björklund och moderaten Kristina Axén Olin uppradade på barstolar. Det är valdebatt under rubriken "Rädda Stockholm!", arrangerad av några fackliga avdelningar.

Björklund och Axén Olin har kvällens underläge - publiken består till största delen av vänstersympatisörer. Annika Billström ropar hetsigt att moderaternas "missbrukarpeng" gör henne galen - att satsa krutet på att den påtända tjejen eller killen ska välja vårdgivare, när vad som behövs är mer pengar till missbrukarvården - och genom applåderna hörs "Jaaaa! Annika!"

I Stockholm är de politiska alternativen tydliga, framtvingade av en borgerlig majoritet i Stadshuset som de senaste åren har satt ideologin framför allt, teorin före praktiken. Till och med socialtjänsten ska privatiseras, de anställdas högljudda protester om bristande rättssäkerhet till trots.

Skatterna i Stockholm har sänkts och gjort tydliga avtryck, bland annat i en nedrustad missbrukarvård. Men Kristina Axén Olin vänder på steken och försöker förpacka sin marknadsliberalism så medkännande det bara går. Skatterna har sänkts motsvarande 20 matkassar, hävdar hon stolt. Det betyder mycket för människorna på marginalen: en semesterresa blir möjlig, äntligen kan barnen få nya gympadojor...

Jan Björklund hänger på Kristina Axén Olins medkännande argumentationslinje. Han hävdar till och med att systemskiftet i Stockholm är socialliberalt. Det har han inte mycket för. Det borgerliga talet om valfrihet (varför ska politikerna bestämma över skolan och vården, när människor kan göra det själva vid frukostbordet) smulas sönder av åhörarnas vittnesbörd från den stockholmska vardagen.

"Jag väljer inte fritt mellan kommunala och privata skolor åt mina barn, jag flyr från den kommunala skolan eftersom den, på grund av den borgerliga politiken, inte fungerar lika bra som förut", säger en fembarnspappa.

Han kommer från Spånga/Tensta och undrar dessutom varför de borgerliga har lagt ned, eller åtminstone gjort parodi, av den ytterstadssatsning som skulle stärka medborgarnas inflytande i utsatta förorter. De boende fick tidigare vara med och bestämma över sin närmiljö: viktiga frågor som skolgårdens och utebelysningens utformning samlade över 200 personer på livliga möten i Spånga och Tensta. Nu är den sortens deltagardemokrati ett minne blott.

Axén Olin och Björklund besvarar inte frågan. De berör inte ytterstadssatsningen med ett ord. Den moderata finansborgarrådskandidaten säger lite svävande, när diskussionen om Tensta och integrationen fortsätter, att det behövs fler bostadsrätter och företag där.

Marknadsliberalerna i Stockholms stadshus talar bara om medborgarinflytande när det passar deras egna ideologiska syften. I de borgerligas huvudstad är det pengarna som ska tala. Inte människor om sitt ansvar för varandra.

Åsa Petersen