ÅSIKT

Tony Blairs val: EU eller Bush

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sträcker han ut en hand åt Bush? Eller åt EU? Tyvärr finns det ingen tredje väg för Tony Blair. Han måste välja. Här är han tillsammans med sin fru Cherie på labours kongress i Blackpool.
Foto: GETTY IMAGES
Sträcker han ut en hand åt Bush? Eller åt EU? Tyvärr finns det ingen tredje väg för Tony Blair. Han måste välja. Här är han tillsammans med sin fru Cherie på labours kongress i Blackpool.

4 oktober 2002. En gång i tiden vägrade general de Gaulle Storbritannien inträde i det som då hette EEC. Generalen såg britterna som ombud för den amerikanska politiken, dessutom som ett inskränkt öfolk.

Tony Blair bekräftade delvis tesen på labours kongress i Blackpool. Han talade varmt om alliansen med USA och lovade att kämpa hårt för den. Å andra sidan försäkrade Blair att Storbritannien inte skulle halka efter Europa.

Berlusconi är trogen Blair

Här finns dock inte den tredje väg som Blair annars föredrar. Han måste välja mellan Bushlojalitet och europeisk solidaritet. Blair har, med några välmenande reservationer, visat sig föredra den atlantiska gemenskapen. Hans regering har hjälpt USA till amnesti från FN:s brottmålskommission och därmed kraftigt försämrat möjligheterna till en ny universell rättsordning.

Labourregeringen understöder också i princip Bushregeringens krigspolitik gentemot Irak. FN:s trovärdighet undergrävs och EU-gemenskapen spelas bort. Blairs ende trogne europeiska allierade är svindlaren Silvio Berlusconi.

Blair, som periodvis lånat ideologi från den amerikanska arbetsmarknaden, har närmat sig europeisk välfärdspolitik: större offentliga insatser för utbildning och vård, förbättrad arbetsrätt, minimilöner och viss föräldraförsäkring. Blair själv har lovat omfördelning av makt och ekonomiska resurser, skakad av den omfattande fattigdomen i landet, särskilt den som drabbar så många barn. Barnfattigdomen ska halveras inom några år, lovar han.

Privatisering splittrar labour

Labour är dock splittrat i synen på marknadsstyrning av den sociala sektorn och graden av privatiseringar av den. Regeringens politik är att på förmånliga ekonomiska villkor lägga ut vård, utbildning och bostadsbyggande på privata bolag. Kongressmajoriteten, med starkt fackligt inslag, sa nej. Dels av principiella skäl: grundläggande mänskliga rättigheter ska inte underkastas vinstintresse. Och dels för att säkra lönerättvisa och sociala rättigheter åt alla löntagare. De privata vård- och utbildningsföretagen betalar lägre löner och respekterar inte fackliga rättigheter. Tony Blair vill kompromissa med kritikerna men bara om löntagarrättigheterna.

Europa håller sig inom blocken

Politiskt står valet mellan en liberaliserad socialdemokrati och en reaktionär höger, sa Blair. Med Storbritannien som måttstock kan ingen invända. I ett europeiskt perspektiv ser valen annorlunda ut. Där kan en inte överdrivet liberal socialdemokrati med viss framgång och efter någon möda samarbeta både vänsterut och med gröna partier. Alternativet är, genomgående i Europa, en allians av gammal borgerlighet och främlingsfientliga partier.

Blocköverskridande är för närvarande en stendöd idé i Europa.

OS