ÅSIKT

Imperiet visar åter sin makt

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
BUSH & BLAIR Det senaste året har USA manifesterat sin makt mer oblygt än någonsin. EU kunde vara en möjlig motkraft – om unionen bara kunde uppträda enat. Här bär Storbritanniens Tony Blair ett stort ansvar.
Foto: AP
BUSH & BLAIR Det senaste året har USA manifesterat sin makt mer oblygt än någonsin. EU kunde vara en möjlig motkraft – om unionen bara kunde uppträda enat. Här bär Storbritanniens Tony Blair ett stort ansvar.

6 OKTOBER 2002. Utrikesminister Anna Lindh var optimistisk i Ekots lördagsintervju. Hon hoppas att USA väljer FN-vägen och avstår från ett ensidigt angrepp på Irak.

Det vore glädjande om hon har rätt. Tyvärr finns det många tecken som tyder på motsatsen.

Det senaste året har USA manifesterat sin makt mer oblygt än någonsin. Det gäller en lång rad frågor, från brottmålsdomstolen ICC till rättsövergreppen mot andra länders medborgare.

USA:s intressen

Den nya säkerhetspolitiska doktrin som president Bush lagt fram är tydlig. USA ska slå till först mot länder som kan hota amerikanska intressen. I denna nya världsordning ska militär styrka domptera bångstyriga länder och säkra kontrollen över viktiga naturresurser som oljan.

Det amerikanska och brittiska förslaget till FN-resolution om Irak ställer långtgående krav. Pentagon ska kunna skicka med sitt eget folk på vapeninspektionerna. Oberoendet för Hans Blix och hans inspektörer minskar kraftigt om USA får rätten att styra verksamheten. Militär trupp ska backa upp inspektionerna.

Brohuvud

Minsta överträdelse av villkoren från Badgads sida ger varje FN-land – läs USA och Storbritannien – möjlighet att gå till angrepp, utan nytt beslut i säkerhetsrådet. ”Utkastet ser mest ut som ett sätt att skapa ett brohuvud för en invasion”, skriver den amerikanska tidningen Time.

Saddam Hussein är en diktator som förtrycker sin egen befolkning. Det finns goda skäl att ställa hårda krav på Bagdad och se till att han inte kan använda massförstörelsevapen. Vapeninspektörerna måste få göra sitt arbete i Irak snabbt och effektivt.

Men nu används Hussein också för politiska mål som kretsen kring Bush formulerade på 1990-talet. Det är ett hot mot folkrätten och FN:s ansvar för internationell fred och säkerhet.

Medan förhandlingarna i säkerhetsrådet fortsätter håller den amerikanska kongressen på att ge president Bush rätt att starta ett krig utan FN:s godkännande. Den demokratiska ledningen där är medgörligare än tidigare vicepresidenten Al Gore, som kritiserat krigsplanerna hårt.

Franska linjen

EU är en möjlig motkraft, men splittras av Blairs och Berlusconis allians med Bush. Anna Lindh föredrar den franska linjen, med en resolution om bättre villkor för vapeninspektörerna och ett krav på ny FN-behandling innan militärt våld används. Nu förhandlar USA och Frankrike om en kompromiss. Men risken är att en sådan text ändå ger Bush kryphål att agera utan ett nytt FN-beslut.

Chanserna att hitta en fredlig lösning vore betydligt större om EU uppträdde enat. Tony Blair bär ett stort ansvar för konsekvenserna om FN ställs åt sidan.

ME