ÅSIKT

Spring inte ifrån facket, Persson

bråttom till emu Statsminister Göran Persson anser att villkoren för EMU-medlemskap är uppfyllda och vill skynda framåt. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin håller inte med – och vill ta det lugnare.
Foto: LARS ROSENGREN
bråttom till emu Statsminister Göran Persson anser att villkoren för EMU-medlemskap är uppfyllda och vill skynda framåt. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin håller inte med – och vill ta det lugnare.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

8 oktober 2002. Debatten om ett svenskt medlemskap i EMU, den europeiska valutaunionen, tar fart. Svaren på EMU-utredningen ska lämnas den 1 november och problemen tornar upp sig.

Nyss förklarade LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin frankt att hon inte kan förorda ett medlemskap utan den grund som LO-kongressen år 2000 ställde upp.

– EMU-utredningens förslag ger inte den trygghet LO eftersträvar, slog hon fast.

Persson vill säga ja

LO-ordförandens besked går på tvärs mot statsminister Göran Perssons uttalande i valrörelsen att han anser att villkoren för EMU-medlemskap är uppfyllda och att han nog rekommenderar socialdemokraternas förtroenderåd, som ska ta ställning den 16 november, att säga ja. Ett uttalande som väckt stark irritation inom fackföreningsrörelsen.

LO-kongressen krävde statligt finansierade buffertfonder. De ska kunna användas vid ekonomiska kriser för att inte arbetslösheten ska rusa i höjden när Sverige inte kan devalvera eller självständigt bestämma ränta och växelkurs. Kongressen krävde också ett strukturråd med representanter för arbetsmarknadens parter och en stabil lönebildning. LO anser inte att något av kraven är uppfyllt och ser inte att regeringen ens påbörjat arbetet med att hitta de system som krävs.

Frågan är hur arbetarrörelsens två grenar på några veckor ska kunna enas. Utan ett tydligt ja från LO och en majoritet av LO-förbunden riskerar resultatet i folkomröstningen att bli ett annat än det ja partiordförande Persson önskar. Inte minst Kommunals 600 000 medlemmar är tveksamma.

Kräver trygghetsfonder

LO-folkets oro är rationellt motiverad. Om Sverige drabbas av chocker och statsfinanserna sviktar är det de LO-anställda som löper störst risk att bli arbetslösa. Därför kräver LO någon form av trygghetsfonder, t ex en ”kommunbuffert” finansierad av skattemedel för att garantera sysselsättningen. LO anser att överskottet i statsfinanserna kan höjs till 3 procent och en del av överskotten fonderas.

Tjänstemännen drar ifrån

Ska sådana buffertfonder bli stabila och verkligen övertyga LO:s medlemmar krävs att de är fristående från statsbudgeten och fungerar oberoende av vilken regering Sverige har. Likaså måste lönebildningen bli stabilare. Den anses av statsministern och många ekonomer nu ”vara på plats”, det vill säga på stabil EU-nivå. Men ska målet om 80 procents sysselsättning nås ökar problemen att hålla löneutvecklingen. Redan mullrar det i LO-leden för att tjänstemännen drar ifrån och Kommunals medlemmar hotar att säga upp avtalet.

Vill Göran Persson ha samma framgångsrika valrörelse i folkomröstningen om EMU som nyss i valet bör han omgående ta en diskussion med fackföreningsrörelsen om vad som krävs för att övertyga undersköterskor, dagispersonal, handels-, fösäkrings-, statsanställda och andra oroliga löntagare.

LA