ÅSIKT

Det Goda Livet – hur når vi dit?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag räfsade gräsmattan i lördags, på halloween, eller Alla helgons dag som den alltjämt heter i almanackan. De dödas minnesdag. Det doftade löftesrikt ur marken. Snart skall alla bruna, skrumpna blad bli till mull i det sinnrika kretsloppet. Och jag skall minnas dem i vårens tusenskönor.

Genom död till liv, det är hjärtat i naturens rytm. Och i de stora religionernas vishetsläror: att lämna det gamla bakom sig – för att låta något nytt uppstå.

Jag drar ihop en lövhög och tänker plötsligt på vad Jacques Chirac – av alla – sa på FN-konferensen om miljö och utveckling i Sydafrika i september: ”Om hela världen levde som vi fransmän skulle det krävas minst ett jordklot till.” Presidenten hade begripit: den nuvarande globala utvecklingen är ohållbar och hotar människors hälsa, miljön och, på sikt, vår överlevnad som art. Dags för uppbrott och förändring!

Om några veckor kommer WHO-chefen, f d norska statsministern Gro Harlem Brundtland, till Sverige för att ta emot Göteborgs internationella miljöpris. För sin kamp för en mer ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling, i ekonomin, i politiken och vårt vardagsliv. Alltså vår civilisations största utmaning, hur Det Goda Livet skapas för alla människor, här och nu – utan att vi därmed föröder naturen eller andra människors rätt till ett lika bra liv, i dag och om femtio eller hundra år.

Egentligen finns det inga miljöproblem. Skadorna på ekosystemen är i stället symtom på problem någon annanstans. Det kan handla om girighet eller fattigdom, okunskap, usel teknik, otyglade marknadskrafter, brister i politik och lagstiftning.

Vår febriga västerländska livsföring, byggd på materialismens altare, tär också hårt på planetens resurser. Samtidigt som vi allt tydligare inser att detta sanslösa turboliv knappast ger oss den välfärd vi önskar. Utan snarare en fel-färd, med allt fler sjukskrivna, förtidspensionerade och utbrända. Stressad jord och stressade själar – det tycks höra ihop.

Men hur byter vi kurs? De små men kanske avgörande stegen mot en rimligare värld var temat för Brommadialogens höstakademi i Stockholm för några veckor sen. Tusen personer formade visioner tillsammans med beteendevetare, författare, politiker, ekonomer och kloka tänkare som Harry Månsus och Martin Lönnebo.

Radikala politiska reformer behövs, javisst, till exempel kortare arbetsdag så att vi får mer tid för varandra. Ökad rättvisa. Teknik som skonar naturen.

Men djupast sett är det också en personlig ”andlig” fråga, i ordets bredaste mening: Att göra uppror mot sekundjakt och naiv penningdyrkan. Att välja det långsiktigt värdefulla – och välja bort en del strunt i förgyllda dosor. Att öva medkänsla och förnöjsamhet. Sånt kan ge livet ny lyster.

Själv vet jag att förändringsviljan kan växa ur förundran inför skapelsens skönhet. Lövhögens doftspråk, ”genom-död-till-liv”, ger mig framtidshopp.