ÅSIKT

Torskstoppet måste stoppas, Persson

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I åratal har jag fightats för Östersjön. Då borde jag väl vara nöjd nu när Sverige går före och avstår från torskfångsterna under ett år?

Nja, så enkelt är det inte. Låt mig förklara, med hjälp av siffror och rekommendationer från ICES, det vetenskapliga, fristående Internationella havsforskningsrådet.

ICES har i höst utfärdat två ganska olika rekommendationer för torskfisket i Nordsjön respektive Östersjön. Vad gäller Nordsjön, Skagerack och Kattegatt kräver man totalstopp, eftersom situationen där verkligen är katastrofal. I Östersjön är situationen förvisso allvarlig, särskilt för torskbestånden öster om Bornholm, men – och detta har förtigits i media – om den återhämtningsplan för torsken som arbetats fram efterlevs, kan fiske ske enligt den så kallade försiktighetsprincipen.

Nu till dramatiken. I september var den svenska förhandlingsdelegationen på väg att få igenom tre avgörande krav som skulle ändrat EU:s positioner i spelet om Östersjön: sänkt uttag till 50 000 ton torsk (nästan vad ICES krävt), höjt minimimått till cirka 40 cm samt en större fredad zon vid lekområdet öster om Bornholm. Detta hade – i kombination med en långsiktig bantning av fiskeflottan – stärkt torsken rejält.

Men dagen innan beslutet skulle fattas fick delegationen plötsligt en helt annan order från Stockholm: kräv att alla länder stoppar sitt fiske 2003! ”Då gick luften ur och dom andra slutade omedelbart att lyssna på oss”, berättar havsbiolog P-O Larsson som deltog som expert. I stället gick de på danskarnas betydligt sämre förslag: kvoten 75 000 ton (för hög enligt ICES), minimimått 38 cm (trots att torsken leker vid cirka 40) och ingen ytterligare fredning.

Alltså: Sverige var nära triumf – men snubblade på tröskeln. Återstod bara miljöpartiets utpressning mot Persson: att svenska fiskare ensamma avstår från sin kvot, 15 000 ton torsk. En dyr symbolpolitik som hotar att slå ut delar av vår fiskerinäring. Men har små eller inga positiva effekter på det torskbeståndet i Östersjön.

Möjligen kan det leda till att mängden lekmogen torsk är 8 procent större år 2004, säger Fiskeriverket i sin studie som kom i fredags. ”Om den får vara kvar i havet, ja”, suckar en luttrad P-O Larsson. ”Vilket är högst osannolikt, med ett svartfiske på minst 75 000 ton, det vill säga stort som hela den tillåtna totala kvoten.”

Så vad gör vi nu? Ska den svenska linjen bli mer än bara ett desperat spott i havet måste statsministern ta upp frågan inför ministerrådet om en månad – då EU:s nya tuffa fiskeripolitik, CFP, skall beslutas – och försöka få åtminstone ytterligare ett land att följa vårt exempel. Kanske Tyskland, med sin gröna fiskeminister?

Om det inte går, byt kurs, stoppa förberedelserna för det ensidiga svenska stoppet – och satsa på en ny gemensam radikal reform för 2004!

Vad gäller Västerhavet och ICES rekommendation om totalstopp kan vi bara hoppas att EU står enigt i december. Med den nya kräfttrål utan bifångst av torsk som fiskare och forskare nyligen tagit fram kan våra kräftfiskare sova lugnt.