ÅSIKT

Svenska torsken behöver en paus

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

17 januari 2003.”Fiskestopp under en period är i sig inte emot EU-reg-zlerna.” Så sa EU-kommissionären Franz Fischler vid sitt besök i Sverige 10 oktober. Regeringen och samarbetspartierna hade just kommit överens om ett uppehåll i fisket för att ge den hotade torsken möjlighet att återhämta sig.

Nu är det annat ljud i skällan. De svenska planerna kan strida mot EU:s regler, skriver kommissionens tjänstemän till regeringen.

Forskarna varnar

En kör av forskare varnar för att torsken är på väg att försvinna. EU klarar inte att ta beslut om nödvändiga nedskärningar. Fiskeministrarnas kompromiss om kvoterna strax före jul tillåter fortsatt överfiske. Sverige och Tyskland röstade emot. Nu, när ett land vill gå före, säger kommissionen nej. Politiken förlamas och utfiskningen fortsätter.

”Åtgärden kommer ju inte att påverka bevarandet av bestånden”, skriver Jörgen Holmquist, generaldirektör för fiskepolitiken, om de svenska tankarna. Han tycks inte ha tagit del av Fiskeriverkets siffror om de positiva effekterna av ett stopp. De vetenskapliga varningar som fått Franz Fischler att föreslå en reform av EU:s fiskepolitik verkar ha klingat ohörda.

Kommissionen pekar på en förordning, som skulle begränsa Sveriges rätt till nationella åtgärder. Förordningen behandlades senast i december av ministrarna. Det är märkligt att jordbruksminister Ann-Christin Nykvist inte gjort mer för EU-regler som underlättar ett torskfiskestopp.

Vi kan påverka andra

Regeringen bör inte backa efter brevet från Bryssel. Det finns goda skäl för en fiskepaus tills torsken återhämtat sig, inte minst för att påverka andra länder. Så fungerade en gång Birgitta Dahls förbud mot freoner som förstörde ozonskiktet, även om den direkta effekten av de svenska åtgärderna var marginell. Ett moratorium behöver naturligtvis förenas med ett rimligt stöd till yrkesfiskarna.

Ann-Christin Nykvist ser inte brevet som ett slutligt nej. Nu måste hon göra mer för att övertyga andra länder, både genom direkta kontakter och genom stöd till miljöorganisationer. Nyligen beslöt regeringen att ge bidrag till ett internationellt kemikaliesekretariat. Jordbruksdepartementet borde plocka fram pengar till ett liknande arbete för att skydda fiskebestånden.

Bråket om fiskestoppet visar på ett generellt problem. EU:s miljöregler tillåter länder att gå före och driva på utvecklingen. Det är svårare på områden som jordbruk, fiske och handel. Rätten att skärpa nationella krav när den gemensamma politiken inte räcker till måste vidgas. Det är särskilt angeläget när EU får tio nya medlemmar och arbetet blir trögare. Sverige bör driva en vidgad sådan miljögaranti i förhandlingarna om unionens nya grundlag.

ME