ÅSIKT

Konflikten inom Nato är hoppfull

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En historisk spricka öppnade sig i går i försvarsalliansen Nato. Frankrike, Belgien och Tyskland lade in sitt veto mot att skicka militär assistans till Turkiets gräns mot Irak. Det är en drastisk markering. Enligt artikel 5 i Natofördraget förbinder sig försvarsalliansens medlemmar att ge militärt stöd när en annan medlem är hotad. Det är själva poängen med Nato, och det tyngsta skälet till varför Sverige bör stå utanför.

Enligt Belgiens försvarsminister Louis Michel skulle militär hjälp till Turkiet i nuläget undergräva strävan att åstadkomma en fredlig lösning på Irakkrisen. Det större perspektivet, världsfreden, går i det här fallet före försvars-alliansens sammanhållning. En lika berömvärd som överraskande ståndpunkt.

Vetot kom dagen efter att USA:s vid det här laget rätt plumpe försvarsminister Rumsfeld drabbat samman med sin tyske kollega Joschka Fischer i München. ”Jag kan inte stödja ett krig när jag inte själv är övertygad om argumenten”, sade Fischer. Få nu levande politiker kan mäta sig med Fischer i en öppen debatt. Det hade varit underhållande om inte så mycket stått på spel.

Samma dag ställde sig Ryssland på krigsmotståndarnas sida och dessutom läckte uppgifter om att Frankrike och Tyskland skissar på ett gemensamt fredsinitiativ. Enligt detta ska FN skicka soldater och fler inspektörer till Irak.

Det är lite oklart hur en sådan plan skulle gå att genomföra i praktiken. Saddam Hussein skulle knappast frivilligt släppa in FN-soldater på sitt territorium, varför det möjligen skulle bli krig i alla fall. Men initiativet visar att det finns starka internationella krafter som söker en fredlig väg. I går kväll enades Tyskland, Ryssland och Frankrike kring ett gemensamt uttalande om förstärkta vapeninspektioner.

Administrationen i Washington trodde nog inte att man skulle stöta på ett så hårt internationellt motstånd när man strax efter terrorattackerna mot World Trade Center och Pentagon drog upp de första planerna på ett krig mot Irak. Vita huset har investerat en stor del av sitt politiska förtroendekapital på ett krig. Både internationellt och inför de amerikanska väljarna. Därför är Rumsfeld och Bush rasande. Därför avfärdar Colin Powell de fransk-tyska tankarna som en ”avledande manöver”.

Konflikten inom Nato är hoppfull. Den nya säkerhetspolitiska doktrin som Bushadministrationen antog i höstas utgår ifrån att USA både kan och ska göra lite som man vill på den världspolitiska scenen. Multilaterala avtal och internationella regelverk, som varit grunden för de senaste decenniernas globalisering, ska underordnas amerikanska intressen.

På några veckors sikt är det troligt att USA ändå lyckas övertala de flesta av de stater som i dag motsätter sig krig. Men för tillfället finns det politiker som talar om diplomatiska lösningar på Irakkonflikten. Motståndet gör sig hört ända inne i Natos innersta maktcentrum.

Jesper Bengtsson