ÅSIKT

Dagisgrupperna måste bli mindre

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

22 februari 2003. Förskoleminister Lena Hallengren vill se mindre barngrupper i förskolan. Det är hon inte ensam om. Föräldrar och personal har länge oroat sig för att det blir allt trängre på svenska dagis, och statistiken ger dem rätt.

År 1994 hade drygt 60 procent av landets förskoleavdelningar färre än 17 barn. För två år sedan hade den procentsiffran sjunkit till under hälften och andelen dagisavdelningar med fler än 21 barn nästan fördubblats.

Barnen får mindre stimulans

Det är alldeles självklart att kvaliteten i barnomsorgen påverkas av de allt större grupperna. Möjligheterna att ge varje barn stimulans och omvårdnad blir mindre om fler barn ska dela på personalens tid.

När regeringen i höstens budgetproposition utlovade pengar till

6 000 nya förskollärare och barnskötare under mandatperioden var det med andra ord ett välkommet besked. Skolverket skulle också få i uppdrag att utfärda allmänna råd för förskolan.

Allmänna råd är på byråkratsvenska inte riktigt så oskyldigt som det kan låta. I själva verket är det de starkaste regler en myndighet kan utfärda utan att de är direkt tvingande.
Staten stärker sitt grepp om vardagen i förskolan

Trygghet är svår att mäta

De allmänna råden för förskolan avskaffades för drygt 20 år sedan när allt fler uppfattade dem som för-

åldrade. Det var helt enkelt lättare att reglera mätbara saker som kvadratmeteryta än mer svårfångade storheter som trivsel och trygghet.

Nu vill alltså Hallengren återinföra de allmänna råden.

Visserligen försäkrar ministern att de inte ska fungera som stelbenta regler eller en siffra som alla ska följa, men de nya råden kommer ändå att innebära att staten stärker sitt grepp om vardagen i förskolan.

Det kommer antagligen att innebära en större likhet mellan kommunerna. Föräldrar och personal får ytterligare ett medel i sin kamp om de kommunala resurserna. Men det innebär samtidigt att det kommunala självstyret blir ytterligare kringskuret och att lokala lösningar kan hämmas av centrala regler.

De nya reglerna kan i bästa fall innebära att det blir mindre trångt på svenska dagis. Det förutsätter dock att Hallengren också lyckas få fram resurser till mer personal och att det går att locka studenter till utbildningen.

Under alla förhållanden lär förskoleministern få stå ut med kritik för att centralisera besluten när hon återinför regler som varit avskaffade i över 20 år. Det följer dock ett möns-ter.

I nedskärningstider brukar mi-nistrar inte ha något emot decentralisering. När det stundar reformer är det tvärt om.

IP