ÅSIKT

EU hotar fattigas rätt till vatten

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

7 MARS 2003. Fattiga länder måste öppna sina vatten- och energimarknader. Att döma av vad som läckt ut är det ett av EU:s krav på de 109 fattigaste länderna i de kommande WTO-förhandlingarna.

Frågan gäller det så kallade Gats-avtalet (General Agreement on Trade in Services), som slår fast spelreglerna för internationell handel inom tjänstesektorn.

Redan förra våren läckte det ut att EU ställer långtgående krav på liberalisering inom sektorerna vatten och energi på länder som Indien, Malaysia, Colombia, Pakistan, Filippinerna, Brasilien, Indonesien, Egypten med flera. Nu visar det sig att liknande krav ställs på de allra fattigaste länderna.

Kräver undantag

Frivilligorganisationer över hela Europa kräver att EU ska undanta energi och vatten från sina krav, men inget tyder på att kommissionen – eller medlemsländerna – tänker lyssna på folkrörelserna.

Tjänstehandeln är världens snabbast växande sektor. Multinationella företag specialiserade på skolor, vård, städservice och liknande är sedan några år tillbaka på väg att lägga under sig marknader över hela världen. Företag som Sodexo, med huvudkontor i Paris, har verksamhet i över 40 länder.

För den sortens företag vore det rena jackpoten om utvecklingsländerna tvingades privatisera den offentliga sektorn och vatten- och energiresurserna. ”Man behöver inte vara Joakim von Anka för att känna doften av en god affär”, skrev journalisten Mikael Löfgren i en artikel i Dagens Nyheter nyligen. De internationella bankerna driver på för privatiseringar, och Gats-avtalet gör det närmast omöjligt för u-länderna att ta tillbaka sådana beslut om de ångrar sig.

Men varför ska den rika världen tvinga på fattiga länder den sortens reformer?

Det är en sak att det ibland kan vara en fördel att privatisera tjänstesektorn. När Sverige privatiserade telekommunikationerna och andra delar av tjänstesektorn för några år sedan fick tillväxten en rejäl skjuts framåt. Flera av de aktuella utvecklingsländerna kommer säkert fatta sådana beslut på egen hand, oberoende av vad WTO-avtalen slår fast.

En ren katastrof

Det är en helt annan sak att tvinga andra länder att göra sådana reformer. För många av världens fattiga vore det en ren katastrof om vatten- och energiresurserna privatiserades, eftersom sådana reformer nästan alltid innebär ökade kostnader för konsumenterna. Miljontals människor riskerar att bli utan vatten och el, men privata företag måste ju tjäna pengar, och då spelar det inte så stor roll om marginaliserade grupper hamnar i kläm.

Enligt de uppgifter som kommit ut från EU:s interna överläggningar har den svenska regeringen inte rest några invändningar mot planerna. Betyder det att regeringen ställer upp på kraven på de fattiga länderna?

Handelsminister Leif Pagrotsky borde snarast avkrävas ett svar på den frågan.

JB