ÅSIKT

Kvinnor och unga vill inte ha krig

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En grupp unga kvinnor står utanför grindarna till Vita huset. De ser lite frusna ut i sina rosa t-shirtar. Mellan sig bär de ett plakat med texten: Code Pink – Women against War. De samlar in namnunderskrifter.

– Vi har stått här sedan november förra året och avslutar på internationella kvinnodagen den 8 mars med en stor manifestation i Washington, säger Penny Grandell. Bara under de sista veckorna har tusentals skrivit på.

Jag kastar ett öga på listorna. Amerikanska namn varvas med turisternas.

Både i den amerikanska och den svenska debatten anklagas krigsmotståndet för att vara anti-amerikanskt.

I så fall finns det många anti-amerikaner i USA. Rösterna mot kriget är nästan starkare här än i Europa. Enligt de senaste opinionsundersökningarna säger över 50 procent av amerikanerna nej till krig utan FN:s stöd. President Bush har tappat 7 procent i opinionsmätningarna den senaste veckan. Bland kvinnor och de unga är motståndet ännu större.

Senast i raden av krigskritiker är basketlegendaren Charles Barkley.

– Jag är trött på alla som säger att de som är emot kriget är emot USA, sa han i direktsänd tv. Jag är emot kriget och jag känner mig mycket amerikansk. Till den som påstår att jag är oamerikansk säger jag bara, okej, ge mig då tillbaka de 76 miljoner dollar jag har betalt i skatt de senaste åren.

Den offentliga debatten är polariserad. På ena sidan står anhängarna av Bushs neokonservativa utrikespolitiska doktrin, som går ut på att USA till varje pris ska stärka sitt världsherravälde.

De är förbannade på ”Europa” för bristen på stöd. Deras kritik av krigsmotståndet påminner om den svenska högerns.

– Jag fattar inte vad Europa tänker på, säger banktjänstemannen John Bale från Dallas. Det är vi som har städat upp varenda gång de fått problem. Det är vi som har musklerna. Men vi behöver inte Europa. Irak hotar USA och vi går själva mot Saddam om det behövs.

På den andra sidan står vänstern. Bokhandlarna är fulla av titlar av Noam Chomsky, Gore Vidal och Edward W Said. Liberala Hollywoodstjärnor skriver under på kritiken.

Tittar man närmare på saken är kontrasterna inte fullt så tydliga. Till och med inom det republikanska partiet finns det starka krafter som ogillar den blandning av nationalism och messianism som just nu präglar utrikespolitiken. Flera senatorer anser att USA borde vårda den internationella allians man byggde upp efter terrorattackerna den 11 september, i stället för att vända den ryggen.

– Det borde inte handla om att omskapa världen med USA som förebild, utan om att skapa en bättre värld. Det tar tid och kräver mycket arbete att stärka demokratin i länder som i dag är diktaturer, säger en högt uppsatt rådgivare till en republikansk senator.

Problemet är att alla republikaner är beroende av den kristna högern för att bli återvalda 2004. Därför vågar de inte kritisera den utrikespolitiska och militära strategi som redan i mitten av 1990-talet drogs upp på de neokonservativa tankesmedjornas ritbord.

Jesper Bengtsson