ÅSIKT

Gubbgänget har gjort sitt

Dags för generationsskifte i näringslivet efter alla fiaskon

Claes Dahlbäck, Percy Barnevik, Lars-Eric Petersson, Bo Berggren och Lars Ramqvist är bara några i raden av misslyckade direktörer. Foto: STEFAN JERREVÅNG, MATHIAS LADEFJORD, SVEN-OLOF ENGLUND, STAFFAN BJÖRKLUND, BJÖRN LINDAHL
Claes Dahlbäck, Percy Barnevik, Lars-Eric Petersson, Bo Berggren och Lars Ramqvist är bara några i raden av misslyckade direktörer. Foto: STEFAN JERREVÅNG, MATHIAS LADEFJORD, SVEN-OLOF ENGLUND, STAFFAN BJÖRKLUND, BJÖRN LINDAHL
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När börsbolagens superveckor med bolagsstämmor nu inleds har något nytt hänt. Kravet på att släppa in kvinnor i styrelserna kan inte längre viftas bort av en åld-rig manlig stämmoordförande.

Ett nytt och friskare klimat kan anas. Några moderna företagsledningar uppfyller redan i år ambitionen att 25 procent av styrelseledamöterna ska vara kvinnor.

Det är bra och ekonomiskt klokt. Liksom ungdomar i framtiden kräver att produkter ska vara miljömässigt och humant tillverkade, kommer köpstarka kvinnor att vända ”förgubbade” företag och dess produkter ryggen.

Myten har raserats

De manliga kompisgängen har skapat bilden av sig själva att bara de vet bäst och alltid gör rätt. Om kvinnor har det hetat ”att de ännu inte är tillräckligt kompetenta att klara det svåra styrelsearbetet”.

Den myten har raserats. Felaktiga investeringar och misslyckade utflyttningar har resulterat i miljardförluster, fallande börsvärden och urholkade pensionsfonder. De urstyva männen var inga frälsare utan mer lämpade för provtjänstgöring i Ebberöds bank.

Anställda, aktiesparare och några ekonomer frågar varför inte styrelser, ledningar och ägare tagit ett aktivt ansvar för miljard- och bonuskarusellen. Den debatten har inför bolagsstämmorna fått fäste i näringslivet.

Bertil Torekull, Svenska Dagbladets förre chefredaktör och den moderna affärsjournalistikens skapare skriver i en debattartikel i Svenska Dagbladet att:

”Girighet och kortsynthet har slagit klorna i de mest respekterade karriärer och ödelagt förtroendet för marknaden.” Torekull undrar:

”Har aktörer som Percy Barnevik, Peter Wallenberg, Lars-Eric Petersson, Lars Ramqvist, Bo Berggren, Claes Dahlbäck, Gabriel Urwitz med flera åstadkommit något annat under guldåren än uppblåsta utspel, fusioner och transaktioner som berikat dem själva och andra insiders?”

Än längre i kritiken går Föreningssparbankens Göran Collert. Han tycker att hela styrelserna i Ericsson, ABB och Skanska ska avgå. Marie Ehrling, Sverigechef i Telia Sonera, kräver time-out från systemen med de väldiga direktörsbonusarna.

Generationsskifte behövs

Hårda ord från de egna. Det visar att det inte räcker att släppa in kvinnor i styrelserna. Det behövs ett stort generationsskifte i näringslivet och dess organisationer. Anonyma ägargrupper och AP-fonder måste också agera industriellt långsiktigt.

Det finns positiva tecken. De nya Wallenbergarna tar, efter ABB:s fallskärms- och industriella utlandsfadäs, ett ökat blågult ansvar för ABB. De och andra positiva krafter måste stimuleras och frigöras.

Göran Persson kan kanske skapa en ny Harpsundsanda, en allians mellan moderna företagsledare, de mer blågula Wallenbergarna, progressiva småföretagare och fackliga företrädare som vill bygga en framtida svensk industri.

RJ