ÅSIKT

Leijonborg har nyckelrollen

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

16 MARS 2003. Första ronden i matchen om EMU är inne i ett avgörande skede. För folket som den 14 september ska rösta om ett ja eller nej till euron, måste den te sig förvirrande.

Striden tycks märkligt nog inte främst stå mellan ja och nej, utan mellan ja-anhängarna. Moderaterna mäler ut sig och grälar på sina borgerliga ja-bröder för att de inser att svenska ekonomin behöver ökade överskott när riksbanken förlorar räntevapnet vid ett EMU-medlemskap.

Det är LO-kongressens krav på buffertfonder och strukturråd som skapat fondpanik hos moderaterna. ”Blir det LO-fonder ska vi avskaffa dem”, utropar Bo Lundgren. Hans främsta språkrör Expressen är inte sämre. ”Direktörer och fackpampar ska bestämma över våra skattepengar”, skriver tidningen på ledarplats.

Att LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin gång på gång förklarat att det inte handlar om LO-fonder utan skattemedel som regering och riksdag ska bestämma över och att ett strukturråd bara ska ge rekommendationer, spelar ingen roll för Lundgrens och Expressens skrämselpropaganda.

I LO:s och regeringens arbetsgrupp om buffertfonder, eller ”stabilitetsreserver”, är man överens om att överskottsmålen i statsbudgeten bör höjas från dagens 2 till minst 2,5 procent. Det betyder 10 miljarder om året. Kapitalet ska byggas upp för att klara sysselsättningen och stabilisera ekonomin om det blir kris som i början av nittiotalet. Det är inget dramatiskt överskott. I socialdemokraternas 90-talsprogram 1989 föreslogs till exempel att det offentliga sparandet skulle öka till 5 procent av BNP!

Ett annat viktigt skäl för behovet av ökade överskott är att vi får allt fler äldre. Vid sidan av nödvändiga löneökningar inom offentlig sektor reser det stora krav på ökade skattehöjningar framöver. Bland de borgerliga ja-partierna har folkpartiet och kristdemokraterna väl insett detta och för en dialog om större överskott. Folkpartiets styrelse ska i morgon ta ställning till hur Sverige kan rustas bättre inför konjunkturkriser. LO:s styrelse tar sannolikt beslut 24 mars.

Ja-sidan får stora problem att övertyga tveksamma väljare att rösta ja om kampanjen ska präglas av ett internt krig. Det är uppenbart att Bo Lundgren desperat försöker profilera sig för att överleva som partiledare. Om ja-sidan förlorar på kuppen tycks spela mindre roll.

Att vänsterpartiet i nu-läget säger nej till EMU och nej till en stabilitetsreserv är också ren taktik. Ett socialistiskt parti, arm i arm med moderaterna, som säger nej till ökade statsinkomster som kan garantera jobben och den offentliga välfärden saknar trovärdighet.

Uppmarschen till folkomröstningen ser inte bra ut för ja-sidan. Partierna och parterna måste enas. Det borde inte vara så svårt eftersom stabila statsfinanser och ökat sparande är nödvändigt för att vi ska få tillväxt, full sysselsättning och kunna garantera välfärden. Lars Leijonborg har en nyckelroll.

LA (-9