Utan bönder mörknar Sverige

–Jag försöker vara optimist och inte kvirra, säger Anders, 34, bonde i Västergötlands skogsbygder. Men ibland undrar en om regeringen verkligen vill ha kvar det svenska lantbruket?

Vi strövar runt på gården, våren är äntligen här, med ljus och värme och lärksång. I den nyrenoverade lagården trampar femtio välvuxna köttdjur. De bligar storögt på oss, några kommer fram och låter sig klias, andra står kvar och tuggar middagshöet.

– Det är dom här vi skall leva på, hustrun och jag och barnen. Och så skogen förstås, jag säljer både för timmer och massa.

Nu hörs tofsvipornas gälla ”barnaskrik” över de svarta åkrarna med fläckar av snö. Också ett vårtecken! Men de och andra fåglar och blommor kan finnas här enbart tack vare Anders betesdjur som håller landskapet öppet och grässvålarna i hävd. Utan bönder och djur tappar Sverige skönhet, blir mörkare och biologiskt enformigare.

Vi talar om framtiden. Å ena sidan glädjen över att statsministern ser jordbruket som en grön framtidsbransch. Å andra sidan oron över att regeringen i praktiken försämrar villkoren för bönderna.

– Spelreglerna är så orättvisa. Det svenska jord- och skogsbruket betalar till exempel en miljard kr mer i dieselskatt än vad branschen gör i Finland och Danmark. Trots att Göran Persson redan 2001 lovade en sänkning. Sen en annan sak: du vet väl att Sverige per capita betalar mer till EU-kassan än de flesta andra länder – men är nästan sämst på att återföra stödpengar till jordbruket?

Ja, så är det: när finska bönder producerar mat för en hundralapp kan de räkna med 22:40 i EU-ersättningar.

Svenskarna får nöja sig med 15:70. Per hektar jordbruksmark får finländarna 965 kronor mer än sina svenska kolleger.

Det är lätt att förstå våra bönders frustration, det finns ingen konkurrensneutralitet. De producerar trygga livsmedel av hög kvalitet. Med tuffare miljökrav än de flesta länder i Europa – och med världens strängaste djurskyddslag. ”Den svenska modellen.”

Men om regeringen säger ja till EU-kommissionens aktuella förslag till ny jordbrukspolitik (CAP) så kommer importen av billigare mat att öka ännu mer, från länder med lägre kvalitetskrav. Jordbruksverket befarar att svensk nötköttsproduktion kommer att drabbas värst i hela Europa. En minskning på kanske 20 procent, jämfört med 3–9 procent i övriga EU. Och ett bortfall av 100 000 am- och dikor ute i markerna. Hur går det då med landskapet?

Regeringen måste nu besinna sig. Kräv att hälften, och inte bara 20 procent som EU nu föreslår, av dagens arealersättning görs om till direkt miljö- och landsbygdsstöd. Det skulle ge incitament till nyetablering och många gröna tillväxtprojekt.

Säg nej till stöd utan att marken brukas, det riskerar att påskynda nedläggningar och igenväxning.

Urbana, ”moderna” beslutsfattare tycks inte begripa att den gröna näringen – jord, skog, trädgård – med i dag 10 procent av sysselsättningen, är bra för svensk ekonomi, landsbygd och miljö. Men så är det. Låt den utvecklas, inte avvecklas. Ge Anders och hans kolleger en rejäl chans!