ÅSIKT

En nation som är besatt av säkerhet

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När bomberna började falla över Bagdad spelade hockeylaget New York Rangers hemmamatch mot Buffalo. På hemmafansens läktarsektion utbröt stort jubel. ”USA, USA, USA”, skanderade publiken, tätt följt av ”Fuck Saddam, fuck Saddam”.

Andra var inte fullt så påverkade av idrottens masspsykologi.

– Det är en dyster dag, sade förra utrikesministern Madeleine Albright i en tv-intervju.

Under de sista skälvande dagarna före krigsförklaringen var hon en av president Bushs hårdaste kritiker, främst inriktad på USA:s totala diplomatiska misslyckande. Nu talade hon om att stödja de amerikanska soldaterna på plats i Irak. Efter krigsutbrottet har debatten i USA av förklarliga skäl ändrat karaktär.

Den tidigare frågan – anfalla eller inte anfalla? – är nu irrelevant.

I stället handlar det om efterspelet. Vad blir konsekvenserna av Saddam Husseins fall?

Medelamerikanens största bekymmer tycks vara säkerheten. Sedan terrorattackerna 2001 har USA varit en nation besatt av säkerhet. Tidningarna publicerar hela bilagor om hur man kan förbereda sig för nya terrorattacker.

Presidenten har uppmanat folk att köpa plastskynken och tejp, en omdiskuterad metod för att skydda sig mot kemiska vapen. På landets flygplatser genomsöks alla passagerare. Varje kroppsdel skannas på jakt efter metallföremål och potentiella vapen.

Målet är absolut säkerhet. Ändå varnar myndigheterna för att kriget i Irak leder till nya terrordåd mot USA.

– Det är omöjligt att skapa total trygghet i ett land som är så stort som vårt, säger Adrian Peracchio, politisk journalist på tidningen Newsday. En dag kommer folk att inse att ett hermetiskt tillslutet land inte är något bra vapen mot terrorismen. Men vi lider fortfarande av chocken efter attackerna mot World Trade Center.

Terrorattackerna den 11/9 2001 återkommer i varje diskussion om Irak. Jag är inte säker på att vi i Europa inser vilken betydelse de haft för den amerikanska mentaliteten. Attackerna skapade en rädsla som exploaterats hårt av president Bush och hans rådgivare.

Den andra frågan gäller Mellanöstern. Vad händer efter kriget? Ska fler länder köras in i den neokonservativa köttkvarnen? För Bushs kritiker är svaret på frågan självklart nej. Efter Irak måste USA hitta andra metoder.

– Vi kan göra vad som helst med våra vapen, utom att stöpa om världen, säger en diplomat som arbetade i Nato under Clintonadministrationen.

– Om vi verkligen vill skapa demokrati i Mellanöstern måste vi börja lyssna på Europa. Ni har 50 års erfarenhet av fredligt multilateralt arbete inom EU.

När Irak ska återuppbyggas efter kriget kommer unilateralisterna i Bushadministrationen att tvingas ta hjälp av den erfarenheten, även från Frankrike och Tyskland. Bill Center, tidigare amiral i flottan och rådgivare åt Colin Powell under Gulfkriget 1991, instämmer:

– Vi har inte följt upp kriget i Afghanistan på något hedervärt sätt. När talibanregimen föll tappade kongressen, som beslutar om pengarna för bistånd, intresset för frågan. Det är inte något lovande framtidsperspektiv för Irak.

Jesper Bengtsson