ÅSIKT

Ena Europa nu

Klyftan mellan det ”nya” och ”gamla” Europa utgör ett hot mot EU:s fortsatta integration

Sverige borde utnyttja sin speciella position i det europeiska samarbetet för att medla mellan nya och gamla medlemsstater. Göran Persson fick en nalle av Polens premiärminister Leszek Miller under dennes besök i Stockholm förra året.
Foto: BJÖRN LINDAHL
Sverige borde utnyttja sin speciella position i det europeiska samarbetet för att medla mellan nya och gamla medlemsstater. Göran Persson fick en nalle av Polens premiärminister Leszek Miller under dennes besök i Stockholm förra året.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kriget i Irak har inte bara bidragit till en splittring mellan EU:s medlemsstater, det har även slagit en kil mellan dagens EU-medlemmar och de länder från Öst- och Centraleuropa som blir medlemmar 2004.

Länder som Polen, Tjeckien och Ungern och de baltiska staterna markerade redan före krigsutbrottet att de stod bakom USA:s och Storbritanniens krigspolitik. Stödet har blivit ännu tydligare sedan anfallet mot Irak inleddes. Polen har skickat soldater som deltar i striderna.

Garanti mot ryskt inflytande

Det oreserverade stödet är lätt att förklara. Många stater i Östeuropa uppfattar USA och Nato som en garanti mot ett nygammalt ryskt inflytande i regionen.

Om dessa stater för tio år sedan tvingats göra ett val mellan EU och Nato hade flera av dem i första hand valt att kliva in under Natoparaplyet. Amerikanska löften om nya pengar och militär utrustning har underlättat deras ställningstagande i krigsfrågan.

Därmed kan utvidgningen österut bli ett bakslag för dem som liksom Aftonbladets ledarsida hoppas att EU i framtiden ska utveckla en mer gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Ett splittrat EU, där ett dussin medlemmar hellre vänder sig till Washington än till Bryssel i säkerhetspolitiska frågor, kommer inte att utgöra någon motvikt mot USA:s världsdominans.

Några faktorer talar långsiktigt emot en sådan utveckling.

För det första tar regeringarna i ansökarländerna samma risk som sina brittiska kollegor. Även i östra Europa finns det en stark folklig opinion mot Irakkriget. I Bulgarien, med en regering som varit en av Bushs främsta supportrar, är över 80 procent av befolkningen motståndare. Till slut kommer den opinionen att få genomslag i den officiella politiken.

För det andra har inte ens världens rikaste nation i längden råd att hålla hela världen på gott humör med pengar. USA:s ekonomi haltar redan betänkligt och inte sedan Marshallplanen efter andra världskriget har Washington utmärkt sig för några uthålliga satsningar på utveckling och tillväxt i andra länder. De svikna löftena om stora satsningar för att återuppbygga Afghanistan är bara det senaste i raden av exempel.

Sverige kan spela en viktig roll

Det hindrar inte att klyftan mellan det ”nya” och ”gamla” Europa på kort sikt utgör ett hot mot EU:s fortsatta integration, och här kan Sverige spela en viktig roll som medlare. Sveriges rykte är gott i ansökarländerna. Regeringen drev på utvidgningsprocessen när andra EU-medlemmar tvekade. Och till skillnad från till exempel Jacques Chirac har Göran Persson inte utmärkt sig för några verbala övergrepp mot ansökarländerna i konflikten om Irak.

Sverige borde utnyttja sin speciella position i det europeiska samarbetet. Och det är bråttom. Det vore förödande om misstro och svekdebatter skulle prägla den första tiden med ett nytt EU.

JB