ÅSIKT

Det finns fler vägar i världspolitiken

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Förvirring. Ordet återkom gång på gång i samtal med akademiker, politiker och journalister under min nyligen avslutade resa i USA. Utrikes- och säkerhetspolitiken är förvirrad. USA vet inte hur man ska hantera sina väldiga resurser och förstår inte omvärldens reaktioner när man använder dem.

Under kalla kriget rättfärdigades allt som kunde motverka Moskvas makt. När Berlinmuren rasade samman tappade USA riktningen. ”Jag har problem med visionerna”, sa George Bush den äldre strax före Kuwaitkriget 1991. Clinton gjorde några trevande försök att hitta en ny linje med humanitära interventioner, men misslyckades i Somalia och agerade inte alls under folkmordet i Rwanda 1994.

När George W Bush tog plats i Vita huset gjorde han allt för att distansera sig från sin företrädares utrikespolitik. Bush valdes faktiskt på ett isolationistiskt program. USA skulle sluta spela världspolis.

Trots det anställde den nya presidenten några av USA:s främsta neokonservativa ideologer i sin stab. Vice försvarsminister Paul Wolfowitz och rådgivaren Richard Perle slog redan i början av 1990-talet fast att USA:s övermäktiga militära styrka borde användas för att säkra USA:s världsherravälde och stöpa om världen efter amerikansk modell. Terrorattackerna den 11 september 2001 utnyttjades för att sjösätta en säkerhetspolitisk doktrin i den andan, den så kallade Bush- doktrinen.

På avstånd tycks den amerikanska eliten stå enad bakom doktrinen, men min bild av debatten är en annan. Faktum är att jag under nästan tre veckors resa hade svårt att hitta någon utanför Washingtons konservativa tankesmedjor som helhjärtat stöder Wolfowitz och Perles mer långtgående planer.

Desto mer förvånande att återkomma till Sverige. Här hemma verkar högern relativt okritiskt ha köpt doktrinens världsbild, enligt vilken det just nu bara finns två alternativ. Antingen är västvärlden passiv, då kan diktatorer som Saddam Hussein fortsätta att styra, det kalla krigets logik kommer att reproduceras på nya regionala konflikter. Eller också ger sig USA och Europa snabbt i kast med att bryta ned allt motstånd. Expressens ledarsida tycks numera företräda en sådan linje, liksom Svenska Dagbladets.

Även bland högt uppsatta republikaner i USA, som senator Chuck Hagel från Nebraska, finns en annan insikt om hur befängd själva tanken är att man snabbt skulle kunna stöpa om världen med militärmakt.

Samhällen fungerar inte på det viset. Brutala mördare och diktatorer som Saddam Hussein får aldrig lämnas i fred. Isolationism är inget bra alternativ, men det enda sättet att långsiktigt stärka demokratin i världen är att gå via de internationella institutionerna och införa ett regelverk som gör det möjligt att steg för steg reformera diktaturer.

Så har den internationella frihandeln vuxit fram. Femtio år av alliansbygge inom Gats, WTO och andra institutioner. Inget perfekt system, men sannolikt mer hållbart än hårdhänt militarism.

Tro därför inte på dem som säger att det bara finns två alternativ i den internationella politiken. Så enkelt konstruerad har världen aldrig varit.

Jesper Bengtsson