ÅSIKT

Dubbla budskap om fred i Mellanöstern

Nyckeln till framgång finns i Washington. Amerikanerna skulle kunna tvinga fram israeliska eftergifter.

Sharon talar om eftergifter i frågan om bosättningar på ockuperad mark, men låter expansionen fortsätta.
Foto: AP
Sharon talar om eftergifter i frågan om bosättningar på ockuperad mark, men låter expansionen fortsätta.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den segerrusiga amerikanska administrationen får nu understöd i sina utfall mot Iraks grannland Syrien. I går anklagade Israels försvarsminister Shaul Mofaz och utrikesminister Silvan Shalom landet för att stödja USA:s fiender och gömma palestinska motståndsmän.

Tydligare kan det knappast bli. Utan att ha lossat en enda kula befinner sig den israeliska regeringen i

sina egna ögon bland segrarmakterna efter kriget i Irak.

Det är precis så fälttåget mot Irak inte fick uppfattas, i alla fall enligt den brittiske premiärministern Tony Blairs planer. Blairs utrikesminister Jack Straw som i går försäkrade att Syrien inte ska invaderas har tidigare medgivit att västvärldens politik i regionen präglas av dubbelmoral.

Medan FN:s resolutioner mot Irak genomdrivits med omfattande sanktioner, vapeninspektioner och militär kraft har Israel ogenerat kunnat bortse från det internationella samfundets beslut. Självklart ser människor i Mellanöstern detta och ifrågasätter västvärldens avsikter.

En palestinsk stat före 2006

I helgen förklarade Israels premiärminister Sharon att han tror att en palestinsk stat så småningom kommer att bildas. Uttalandet gjordes som en kommentar till den så kallade vägkartan för fred som USA, EU, Ryssland och FN förberett. Planen innebär att en självständig palestinsk stat ska bildas före 2006.

Sharons uttalande har på sina håll uppfattats som ett tecken på ökad förhandlingsvilja. Dessvärre är det förmodligen en övertolkning. Sharon håller fast vid att Israel ensidigt ska avgöra om motparten gjort nog. Först palestinska eftergifter, därefter israeliska.

I praktiken betyder det ett veto för de grupper som inte vill se en tvåstatslösning. Sharon talar om smärtsamma eftergifter i frågan om bosättningar på ockuperad mark, men låter expansionen fortsätta. Ingenting tyder på att Sharon skulle vara redo att riskera stödet från bosättarna.

Samtidigt innebär det absoluta kravet på ett stopp för våldet att extremistgrupper på den palestinska sidan får veto mot fredsprocessen.

Den israeliska premiärministern upprepar sedan länge kända positioner. Efter det amerikanska fälttåget i Irak uttalas de med ett förstärkt självförtroende.

Hårdare internationellt tryck

Om fredsprocessen ska komma i gång i Mellanöstern måste det internationella trycket på Israel bli mycket starkare. Storbritannien och EU har försökt föra upp frågan på dagordningen, Göran Persson kan trycka på när hans besök i regionen blir av i mitten av nästa månad.

Nyckeln till framgång finns i Washington. Amerikanerna skulle kunna tvinga fram israeliska eftergifter. Men då måste Bush inse att den israeliska ockupationen är en avgörande motor bakom både politisk instabilitet och terrorism.

IP