Var är debatten om EU?

Det drar ihop sig. I juni ska EU:s framtidskonvent lägga fram sitt förslag till ny EU-konstitution. De stora dragen ska helst vara klara redan i maj. När konventets president D´Estaing i onsdags träffade EU:s stats- och regeringschefer ville han ha svar på några frågor.

Han ville höra deras uppfattning om:

  Tankarna på att inrätta en EU-president, som mer permanent leder Europeiska rådet. Förslaget har framförts av de stora EU-länderna för att öka kontinuiteten i rådets arbete.

  EU-kommissionens storlek och kraven på att alla länder ska ha minst en kommissionär. Med 27 medlemsstater blir det praktiskt svårt att ge alla medlemsländer minst en kommissionär.

  Vem som ska utse EU-kommissionens ordförande. Federalisterna i debatten vill ge parlamentet den rollen för att stärka de folkvaldas ställning i EU.

  Frågan om en EU-utrikesminister. Ska funktionen som rådets utrikespolitiska talesman (i dag Javier Solana) slås ihop med funktionen som utrikeskommissionär (i dag Chris Patten)?

Viktiga frågor. Avgörande frågor.

Vad sa Persson?

Handen upp den som på rak arm kan säga vad Göran Persson sa på onsdagens möte.

Någon? Inte?

Det är inte så konstigt. Trots goda ambitioner när konventets arbete startade vårvintern 2001 har det varit märkbart svårt att få i gång någon bred offentlig debatt om EU.

En delförklaring är att Göran Persson redan tidigt i processen slog fast hur det ska bli. Han deklarerade att EU i princip är bra som det är, att de förändringar av konstitutionen som ska göras bör bli små och att EU absolut inte får utvecklas i federal riktning. Utrymmet för debatt och påverkan blev därefter rätt begränsat. Hur många är egentligen intresserade av att diskutera detaljförändringar i EU:s regelverk?

Nu är detta inte uteslutande statsministerns fel. Innan konventet startade pressade många på för att han skulle ”ta täten i EU-debatten”. Det gjorde han, det var bara det att täten då visade sig ovillig att dra upp tempot.

Borde ha lämnat dörren öppen

Göran Persson borde ha sagt sin mening redan innan debatten började, men han borde ha lämnat dörren öppen för en annan politik i slutändan. Tänk om de ambitiösa planerna på en levande och folklig EU-debatt hade förverkligats. Tänk om folkviljan hade önskat sig fler reformer av EU än de statsministern är beredd att göra.

Mot den bakgrunden är det också synd att Persson redan nu uteslutit en separat folkomröstning om den nya EU-konstitutionen. Flera andra länder kommer att genomföra en sådan för att ge väljarna chansen att säga sitt.

Oberoende av vilket går det inte att komma ifrån att det är ett gigantiskt demokratiskt problem att så få medborgare deltar i debatten om EU:s framtida konstruktion, trots att frågan kommer vara direkt avgörande för välfärden, ekonomin och demokratin i Europa.