ÅSIKT

En förvirrad kompromiss

Om d’Estaing får sin vilja igenom blir det fler överstatliga beslut inom EU. Fast utvecklingen åtföljs inte av mer demokrati på den nivån.

Romano Prodi får färre ledamöter i EU-kommissionen – om Giscard d’Estaing, t h, får bestämma. Det är ett av förslagen från Framtidskonventets som d’Estaing lade fram i veckan.
Foto: AP
Romano Prodi får färre ledamöter i EU-kommissionen – om Giscard d’Estaing, t h, får bestämma. Det är ett av förslagen från Framtidskonventets som d’Estaing lade fram i veckan.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

EU består i dag av ett virrvarr av traktat, pelare och sinsemellan balanserande maktinstitutioner, allt formulerat i tusentals sidor lagtext. Systemet är helt oöverskådligt för den vanlige medborgaren. Därför har ett av de viktigaste uppdragen för EU:s framtidskonvent varit att göra regelverket enklare.

Mot den bakgrunden måste det förslag som konventets ordförande Valéry Giscard d´Estaing la fram i veckan beskrivas som ett gigantiskt misslyckande.

Giscard d´Estaing föreslog en ny EU-president, som ska leda stats- och regeringschefernas arbete mellan toppmötena.

EU ska även få en utrikesminister, som ska sitta med i en samordnande byrå tillsammans med presidenten, EU-kommissionens ordförande samt representanter från några medlemsländer. Utrikesministern ska även vara vice ordförande i kommissionen.

Börjar det bli svårt att hänga med? Lugn, det är bara början.

Giscard d´Estaing föreslog även att kommissionen ska minskas till 11 ledamöter, men för att alla länder ändå ska få en röst i kommissionen ska det finnas 12 ”rådgivare” åt dessa kommissionärer. I förslaget återfinns också en helt ny EU-institution – en årlig kongress med representanter för både EU-parlamentet och de nationella parlamenten.

Det hela ger sammantaget ett lätt epileptiskt intryck.

När EU:s framtidskonvent diskuterade frågan i går sågades förslaget framför allt av de små medlemsstaterna, som är besvikna på att förslaget inte gör något för att stärka det federala inslaget i EU.

Om d´Estaing får sin vilja igenom blir det fler överstatliga beslut inom EU. Fast utvecklingen åtföljs inte av mer demokrati på den nivån. Där kommer bristen på federalism in i bilden.

Konventet är nämligen överens om att fler beslut, till exempel inom juridiken och utrikespolitiken, ska kunna fattas med majoritet. Samtidigt får den byrå där alla mäktiga EU-politiker ska ingå, en byrå som inte kommer att väljas direkt av folket, formen av en överstatlig regering. Det mellanstatliga samarbetet stärks, där de stora länderna dominerar och där de diplomatiska – inte de demokratiska – arbetsformerna styr utfallet.

Rådsordförande i stället

En annan väg ut ur förvirringen hade varit att stärka Europaparlamentets makt över kommissionen genom att ge parlamentet förslagsrätt och rätt att utse kommissionens ordförande. En annan modell hade varit att försäkra sig om att alla politiska beslut måste passera ett folkvalt parlament, antingen de nationella parlamenten eller Europaparlamentet, innan det vinner laga kraft.

I ett sådant EU skulle en permanent rådsordförande kunna bidra till kontinuiteten i stats- och regeringschefernas arbete utan att framstå som en mäktig Europapresident.

JB