ÅSIKT

S-politiken för EMU borde redovisas

Vill Persson bygga en ny, historisk koalition med folkpartiet?

Kanske hoppas Göran Persson efter ett ja till EMU kunna bygga samarbete, till och med en ny historisk koalition med Lars Leijonborgs folkparti.
Foto: ULF HÖJER
Kanske hoppas Göran Persson efter ett ja till EMU kunna bygga samarbete, till och med en ny historisk koalition med Lars Leijonborgs folkparti.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Utsikterna inför folkomröstningen om EMU är dystra för ja-sidan. 50 procent av svenskarna säger i dag nej enligt TT:s Sifomätning. Bara 34 procent är för. EMU-motståndarna blir allt fler, också de borgerliga.

Statsminister Göran Persson sa nej till LO:s buffertfonder eftersom han ansåg att de skulle leda till en borgerlig kampanj om ”fondsocialism”. Hans nej hjälpte inte. Bråket mellan LO och socialdemokratin om buffertfonderna tycks enbart ha lett till att fler vänsterväljare säger nej till EMU.

I går tog den socialdemokratiska partistyrelsen ställning till rapporten från LO-SAP-arbetsgruppen om en ny finanspolitik vid ett EMU-medlemskap. Redovisningen blev kortfattad men innehöll de nio punkter som partiledningen och LO är överens om, men alltså inga buffertfonder.

Starkare finanspolitik än i dag

Det är en starkare, mer aktiv finanspolitik än dagens som skisseras. I mycket kan den ersätta räntevapnet och den egna penningpolitik som Sverige förlorar vid ett medlemskap. Därför hade det varit bra om hela rapporten med resonemang, effekter och slutsatser redovisats. Det hade visat att det finns en klar vänsterdimension hos ja-sidan. En tydlig politik inte enbart för ett höjt överskottsmål i statsfinanserna, utan också för aktiva åtgärder för att klara jobb,

sysselsättning, a-kassa, Ams-insatser och välfärd vid en kris. Nu är redovisningen av den nya finanspolitiken så knapphändig att den för många blir obegriplig och inte stärker förtroendet för att rösta ja. Det är synd.

LO försvagar ja-sidan

Självklart försvagas ja-sidan av att LO tvingas ställa sig neutral och inte kampanjar för medlemskap. Särskilt i ett läge där ja-sidan behöver allt ”förtroendekapital” när avhoppen från ledande socialdemokrater, ministrar, statssekreterare, riksdagsmän, före detta talmän och LO-ledare bara växer. Företrädarna för ja måste ta upp kampen nu. Statsminister Göran Persson kan inte, som han antytt, vänta med sin kampanj till efter semestern.

Kanske ska man tolka Perssons programförklaring för nästa års s-kongress i går som ett avstamp för en ny, aktiv och förändrad politik för livet i EU och EMU.

Folkpartiet vill få inflytande

”Kongressen ska ha ett program som skakar om majoriteterna i den svenska riksdagen och förändrar fokus i svensk inrikespolitik från dagens defensiva resonemang om att skapa riksdagsmajoriteter till hur vi ska få Sverige att växa, bli mer internationellt, roligare och rättvisare”, sa Persson.

Bråket med LO i EMU-frågan kan ses som ett behov hos statsministern att inte bindas till LO-uppgörelser som försvårar nya politiska samarbetskonstellationer. Att det är en öppen fråga hur länge samarbetet med miljöpartiet och vänsterpartiet håller blir alltmer uppenbart. Moderaterna är upptagna av att lappa ihop sitt parti, folkpartiet växer och vill självklart få inflytande, kontaktytorna mellan fp och mp blir fler.

Hoppas Göran Persson efter ett ja till EMU kunna bygga samarbete, till och med en ny historisk koalition med folkpartiet?

LA