ÅSIKT

Jublet i Irak har lagt sig

LAND I UPPLÖSNING En irakier sörjer fyra anhöriga som skadades i gårdagens explosion i ett vapenförråd i Bagdad. Jublet efter regimens fall är i dag lågmält bland irakierna. Befolkningen har drabbats av laglösheten, och de militanta islamisterna flyttar fram sina positioner.
Foto: MARCO DI LAURO/GETTY IMAGES
LAND I UPPLÖSNING En irakier sörjer fyra anhöriga som skadades i gårdagens explosion i ett vapenförråd i Bagdad. Jublet efter regimens fall är i dag lågmält bland irakierna. Befolkningen har drabbats av laglösheten, och de militanta islamisterna flyttar fram sina positioner.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Hurra vi vann, utropade bombhögern när det stod klart att Bagdadregimen fallit. Den väldiga majoritet av medborgare och beslutsfattare världen över som kritiserat kriget mot Irak skulle därmed hamna på förlorarsidan. Som om någon skulle ha betvivlat att USA-koalitionen skulle vinna kriget. Som om någon skulle sörja att diktatorn Saddam Husseins era avslutades.

Krigsentusiasternas debatteknik är befängd men bekväm för den som inte vill diskutera angelägna frågor om den enda kvarvarande supermaktens världsordning, folkrättens och FN:s ställning, krigets logik etc. Byggs demokrati bäst med bomber eller med fredsförebyggande arbete, nedrustning och kamp mot fattigdom och orättvisor?

Krigets verkliga syfte

Jublet efter Irakregimens fall är i dag påfallande lågmält bland irakierna. Den amerikanska oförmågan att upprätthålla lag och ordning har drabbat civilbefolkningen hårt. Skyddandet av oljekällor framför sjukhus och kulturskatter visade krigets egentliga syfte.

I det maktvakuum som uppstått passar de militanta islamisterna på att flytta fram sina positioner. Just det händer nu också i Afghanistan, ett annat land som utsatts för USA:s ”förebyggande krig”.

Bankir med uselt rykte

Arabvärldskännare konstaterar att krigshökarna i Bush-administrationen är chockade över de religiösa krafternas makt. De irakiska shiiterna jublar åt Saddam Husseins fall men knappast åt att deras land håller på att bli en amerikansk lydstat. Framför allt är den stora shiitiska majoriteten allt annat än enad om hur ett post-saddamskt Irak ska styras.

Pentagon vill se den sekulariserade shiamuslimen Ahmed Chalabi som Iraks premiärminister. Bankiren Chalabi har ett grundmurat dåligt rykte i arabvärlden. Han lämnade Irak som 13-åring och har betydligt bättre kontakter med Bushadministrationen än med den irakiska befolkningen. I Jordanien är han portförbjuden sedan han dömts till 22 års fängelsestraff på grund av en bankskandal.

Frågan om massförstörelsevapen, själva grunden till kriget, kvarstår dessutom. USA-koalitionen har ännu inte hittat några. De enda som på ett trovärdigt sätt kan bedöma eventuella fynd är FN:s vapeninspektörer. Deras chef, Hans Blix, uttalade sig nyligen mycket kritiskt i en BBC-intervju om USA-alliansens krig. ”Bevisen” för massförstörelsevapen byggde på falsarier, enligt Blix.

Extremister rycker fram

FN-inspektörerna måste tillåtas komma in i Irak och fortsätta sitt nedrustningsarbete. USA har hittills vägrat. USA vill däremot att sanktionerna mot Irak ska hävas så att oljepengarna kan användas fritt. Om sanktionerna försvinner innebär det i så fall ett konstaterande att massförstörelsevapen inte finns. Krigets enda möjliga legitima grund visade sig inte hålla.

Efter det ”snabba och enkla kriget” finns ett Irak i upplösning, en muslimsk extremism på frammarsch, Bushdoktrinens överhöghet och en betydligt osäkrare värld. Den

jublande bombhögern har mycket att förklara.

HK