ÅSIKT

Hela världens Flen

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I denna sörmländska småstad handlade socialdemokraternas första maj nästan uteslutande om internationella frågor. Både SSU-aren Martina Hansen och riksdagsledamoten Fredrik Olofsson talade om Irakkriget. De kritiserade USA och betonade FN:s betydelse för att lösa internationella konflikter.

Sedan talade Ruben Bobadilla om sitt gamla hemland Chile. Han påminde de dryga hundratalet åhörarna i Folkets hus som trotsat vårstormarna om att det är trettio år sedan militärkuppen i Chile.

– När arbetarna demonstrerade på första maj i Chile 1973 var det sista gången på flera decennier de kunde göra det i ett demokratiskt land, sa Bobadilla.

Tonvikten vid det internationella kändes helt logisk. Flen är en av landets mest mångkulturella städer, definitivt mer kulturellt blandad än Stockholm och Göteborg.

Innan jag flyttade till Flen för ett halvår sedan hade jag intrycket att det var som vilken sömnig helsvensk stad som helst. Nu vet jag bättre. Sedan 1970-talet finns migrationsverket på orten och många flyktingar som fått uppehållstillstånd har stannat kvar. I dag har omkring 14 procent av kommunens invånare sitt ursprung i ett annat land.

På min dotters dagis går barn från sju olika länder: Sverige, Somalia, Libanon, Finland, Irak, Vietnam och Bosnien. Barnen kommer att växa upp i ett samhälle där det mångkulturella är en självklarhet.

Det internationella köket är bättre i storstäderna. Den helvita medelklassen i Stockholms city kan ledigt ta sig till både thailändska, kurdiska och libanesiska restauranger.

I Flen finns det 14 pizzerior.

Men storstäderna är mer segregerade samhällen. Chilenare, svenskar, somalier, bosnier och irakier behöver aldrig träffas. De bor i olika stadsdelar, går i olika skolor och sätter sina barn på olika dagis.

I en liten stad måste man mötas. Ibland blir det mötet tufft för lärare, daghemspersonal och andra som måste tackla de kulturkrockar som oundvikligen uppstår. För några år sedan härjade ett gäng skinnskallar i kommunen. Och visst snackas det en del på stan om bråkiga ungdomsgrupper och stölder nära flyktingförläggningen. Men på det hela taget fungerar det mångkulturella.

– En viktig förklaring är att de som kommit till Flen har kunnat få ett arbete, säger Ruben Bobadilla. Han arbetar på gymnasieskolan och är engagerad i Solidaritetens hus, en förening som hjälper asylsökande.

– En annan avgörande faktor är att det finns människor som engagerar sig.

Frivilliga organisationer fungerar som en länk mellan samhällets olika grupper. I Flen är till exempel idrottsföreningarna viktiga. När ungdomarna börjar idrotta får även föräldrarna, som hjälper dem och kör dem till träningarna, en kontaktyta i samhället.

Tyvärr var socialdemokraternas första maj-firande inte något bra exempel på integrationen. I demonstrationståget och i publiken i Folkets hus var den svenska dominansen nästan total. En symbol för de politiska partiernas oförmåga att engagera människor med invandrarbakgrund, och därmed också ett bevis för att integrationen på flera områden är långt ifrån lyckad.

Det finns en del att jobba på, även i hela världens Flen.