ÅSIKT

Vi måste värna yttrandefriheten

Under 2002 dödades 25 journalister i tjänsten, nästan 400 medieföretag censurerades

STATSMAKT OCH MEDIER Silvio Berlusconi, Italiens president, äger samtliga stora tv-kanaler. I USA idkar medierna självcensur, för att inte framstå som opatriotiska. I Sverige, liksom i andra demokratier, hotas yttrandefriheten på ett mera subtilt vis – genom massmediernas flockmentalitet.
Foto: AP
STATSMAKT OCH MEDIER Silvio Berlusconi, Italiens president, äger samtliga stora tv-kanaler. I USA idkar medierna självcensur, för att inte framstå som opatriotiska. I Sverige, liksom i andra demokratier, hotas yttrandefriheten på ett mera subtilt vis – genom massmediernas flockmentalitet.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I dag, på pressfrihetens dag, presenterar organisationen Reportrar utan gränser, Rug, sin årliga granskning av pressfriheten i världen.

Genomgången är deprimerande, men väcker kamplust.

Under 2002 dödades 25 journalister i tjänsten, nästan 400 medieföretag censurerades och vid årets slut satt 121 journalister i fängelse för att de krävt rätten att yttra sig fritt.

Ett av fallen i Rugs rapport handlar om den burmesiske journalisten Sein Hla Oo. Hans öde är bara allt för representativt för de journalister som verkar i brutala diktaturer. Sein Hla Oo arresterades utanför sitt hem i Rangoon den 5 augusti 1994. Han anklagades för att ha skickat regeringskritiska rapporter till utländska diplomater. Säkerhetspolisen misstänkte även att han arbetat med översättningen av oppositionsledaren Aung San Suu Kyis bok Freedom from fear. Ett väldigt brott i regimens ögon. Den 6 oktober 1994 dömdes han till sju års fängelse. Under sina år i fängelset har Sein Hla Oo utsatts för fysisk och psykisk tortyr. Sedan strafftiden gick ut 2001 har han hållits kvar i fängelset utan förklaring.

Inte bara de omedelbara övergreppen av brutala diktaturer manar till eftertanke. I rapporten från Italien beskrivs hur yttrandefriheten hotas av att premiärminister Silvio Berlusconi äger alla stora tv-kanaler och även utser ledningen för statliga RAI. Statsmakten och etermedierna har smält samman till ett.

Mediernas flockmentalitet

I rapporten från USA beskrivs hur medierna efter terrorattackerna den 11 september censurerat sig själva för att inte uppfattas som opatriotiska.

Sverige finns också med på ett hörn. Rug noterar att flera journalister är förföljda av nynazistiska grupper. Det duger som exempel, men täcker inte in hela problembilden.

I Sverige, liksom i de flesta demokratier, hotas yttrandefriheten på ett mer subtilt sätt. Massmedierna drivs av en flockmentalitet som gör att alla tenderar att förmedla samma nyheter på ungefär samma sätt. Oftast ger det en korrekt bild. Massmedierna ljuger mycket sällan, och nästan aldrig medvetet. Men risken med en allt för stor konsensus i nyhetsförmedlingen är att vi tappar bort viktiga aspekter av verkligheten.

al-Jazira ger en annan bild

Den arabiska nyhetskanalen al-Jazira har till exempel visat hur viktigt det är med alternativa oberoende rapporter från arabvärlden. Utan al-Jazira hade vi varit ännu mer beroende av de stora amerikanska nyhetsbyråerna.

Bristen på mångfald i pressen får aldrig jämställas med de direkta övergrepp som görs i länder som Kuba, Zimbabwe och Burma. Det är en kvalitativ skillnad på system där den fria informationen är utgångspunkten och system där den är ett undantag. Det får dock inte hindra demokratiska samhällen från att självkritiskt pröva hur vi lever upp till yttrandefrihetens ideal.

JB