Tid för ja-sidans vänsteroffensiv

Ja-sidan försöker nu samla sig för en hastigt påkommen start av sin kampanj för ja till euron den 14 september. I går träffades statsminister Göran Persson och folkpartiledaren Lars Leijonborg till ett ”förtroendefullt samtal” om planeringen.

Det betyder att Göran Persson lägger om strategin. För att betona hur viktigt det är att Sverige går med i EMU:s tredje steg närmar han sig de borgerliga ja-partierna. Samkörningen ska uppenbart bli bättre, ja-sidan har inte råd med fler misstag.

Kan leda till passivitet

Opinionssiffrorna visar ett betydande övertag för nej-sidan. I senaste Sifon står det 50–34 till nej. Debatten har hittills helt gått nej-förespråkarnas väg, splittringen inom socialdemokratin har spelat dem i händerna och munkavlediskussionen den senaste veckan har skapat olust och osäkerhet. Den skadar socialdemokratin och hela ja-sidan och kan leda till passivitet och röstskolk.

Allvarligare är Göran Perssons tidigare beslut att säga nej till LO:s krav på buffertfonder. Därmed tvingades LO ställa sig neutralt och kan inte kampanja för ett ja i folkomröstningen. Det betyder inte bara att ja-sidan förlorar den starkaste kampanjorganisation Sverige har utan också att många socialdemokrater och LO-medlemmar blir osäkra, tvivlande och kanske finner det omöjligt att ta ställning. Varför gå med i ett projekt som är så tekniskt och ekonomiskt svårbedömt att inte ens socialdemokraterna och LO kan bli ense frågar man sig. Bättre att vänta och se.

Etablissemangets projekt

Konsekvenserna är att ja till euron alltmer framstår som etablissemangets och borgerlighetens projekt. Vänsterdimensionen i att delta i EMU fullt ut och vara med och bygga ett starkare EU som kan värna fred och europeiska värderingar i en USA-dominerad värld riskerar att gå förlorad. Det är illa, mycket illa.

Det är lätt att instämma med Jan Guillou i söndagens Aftonbladet:

”Eftersom EU är den enda tänkbara motvikten till amerikanskt världsherravälde så är det rätt besynnerligt att just vänstern skall vara emot EU och flaggviftar- och bombarhögern skall vara för. Det borde ju vara tvärtom.”

Mer insyn och öppenhet

Det finns en vänsterdimension också i debatten om EMU som den socialdemokratiska ja-sidan måste lyfta fram. Den handlar om mer insyn och öppenhet i hela EU men också i den europeiska centralbanken. Marknaden och kapitalet ska inte ensamma få dominera. Det är dags för Göran Persson och ja-generalen Anders Sundström att tydliggöra politikens vänstervision om ett mer folkligt och demokratiskt EU med jobb och välfärd, öppenhet och en tryggare säkerhetspolitik i centrum. Det kan de knappast göra i armkrok med de borgerliga ja-partierna. Det är en vänsteroffensiv för ja som behövs.