ÅSIKT

Väljarna kräver mer än hotbilder

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vänsterpartiets kampanj mot EMU inför höstens folkomröstning kan sammanfattas med fyra ord – allt går åt helvete.

Kampanjmaterialet som presenterades i veckan är ett skolexempel för den som vill studera hur man kan smutskasta motståndaren. Om vi går med i EMU kommer, enligt vänsterpartiet, Norrland att avfolkas, lönerna att sänkas, demokratin att försvinna och kvinnorna att tvingas tillbaka till spisen.

Det är en ren upprepning av de hot man uttalade inför EU-omröstningen för nio år sedan.

Även den gången skulle Sverige kastas in i ett evigt mörker om vi röstade ja. Så blev det inte. Varken ja-sidans mest positiva profetior eller nej-sidans dystopier visade sig hålla måttet.

Den här gången tror jag att svenska folket genomskådar den uppblåsta retoriken.

Vänsterpartisternas största problem är att de så hårt koncentrerar sig på den ekonomiska sidan av EMU.

I korthet menar de att EU-områdets nationella ekonomier är för olika. När det behövs inflation i Sverige för att ge nytt bränsle i ekonomin måste kanske tyskarna tvärtom trampa på bromsen. Då hamnar Sverige i kläm eftersom den Europeiska centralbanken kommer sätta räntan med utgångspunkt i den för EU så viktiga tyska ekonomin.

Jag tror att alla inser att det kan vara ett problem att ekonomierna inom EU är olika. Men är det verkligen ett avgörande argument emot EMU? Det betyder ju bara att Sverige, om vi går med i valutaunionen, måste hitta andra instrument än räntan för att stimulera ekonomin om vi inte går i takt med den europeiska ekonomin.

LO:s förslag till buffertfonder är en sån modell. Regeringens planer på ett överskott i statsfinanserna under goda tider är en annan.

Dessutom är ekonomerna långt ifrån överens om att skillnaderna i de olika ländernas ekonomier blir så avgörande som vänsterpartiet hävdar. Jan Guillou hade rätt när han i Aftonbladet i söndags skrev: ”I själva verket är det ytterst få ekonomiska konsekvenser av ett medlemskap i EMU som kan förutses.”

Spådomarna om EMU är just spådomar.

Det största problemet med vänsterpartiets kampanjretorik är att den så konsekvent bortser från de politiska aspekterna av valutaunionen. För vänstern i Europa, liksom för miljöpartisterna på kontinenten, är EMU ett sätt att stärka EU. Både ekonomiskt och politiskt. Med en gemensam valuta ökar Europas möjligheter att balansera det just nu helt dominerande amerikanska inflytandet över den globala utvecklingen.

EMU är långt ifrån den enda komponenten i ett sådant projekt. Vänstern i Europa vill utveckla EU i mer federal riktning för att stärka de politiska och sociala delarna av samarbetet. Men EMU spelar ändå en viktig roll. Eller är det någon som tror att USA hade vunnit sin nuvarande styrka om de 51 delstaterna haft olika valutor?

Här tiger vänsterpartiet. I deras kampanjmaterial finns inte en rad om att deras syskonpartier i Frankrike, Italien och Tyskland drar en helt annan slutsats av den europeiska utvecklingen. De nöjer sig med hotbilderna. Jag tror att väljarna kräver mer.