ÅSIKT

Utanförskapet har också ett pris

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Folkomröstningen om EMU kommer att förändra Sverige, oberoende av om svenska folket röstar ja eller nej. Med det budskapet har moderatledaren Bo Lundgren gett sig ut i en två veckor lång kampanj för EMU. Lundgren varnar för att väns-

terkrafterna kommer att stärka sin position om det blir ett nej.

Tro inte på honom.

Sveriges ideologiska vägval avgörs inte i folkomröstningen den 14 september. Det är möjligt att föra vänsterpolitik inom EMU (vänstern i Europa betraktar i själva verket EMU som en viktig förutsättning för att kunna föra vänsterpolitik), lika mycket som moderaterna kan föra högerpolitik i den svenska riksdagen om vi står utanför.

Däremot är det helt korrekt att även utanförskapet har ett pris. Vi kommer att påverkas av både ja och nej.

I en tankeväckande artikel i boken Därför euron – tio ekonomer om den gemensamma valutan (Ekerlids) skriver Carl-Johan Åberg om sin oro för utanförskapets konsekvenser.

Han menar att det är långsiktigt ohållbart med en politik som går ut på att balansera konjunktursvängningarna i ekonomin med kronans värde. När kronans värde sjunker i dåliga tider är detta bara ett sätt att flytta över krisen till andra länder. Svensk export får en skjuts framåt, men de grundläggande problemen i ekonomin, till exempel allt för snabb pris- och kostnadsutveckling, kvarstår.

Denna konstgjorda andning höll svensk ekonomi över vattenytan under 1980-talet, och den fungerade bra utanför EU. Men ett så tätt politiskt och ekonomiskt samarbete som EU har blivit kommer de andra nationerna inte att tillåta allt för stora avvikelser från den gemensamma linjen. Det kommer att uppfattas som osolidariskt av Sverige att konkurrera med kronans värde, vilket minskar våra möjligheter att påverka även på andra politiska områden.

”Det finns fortfarande länder som inte glömt att vi under 70- och 80-talen skaffade oss fördelar på deras bekostnad”, skriver Carl-Johan Åberg.

Utanför EMU tappar vi inflytande över den gemensamma politiken, samtidigt som vi i nio fall av tio ändå måste anpassa oss till de beslut om till exempel räntepolitiken, som fattas i Europeiska centralbanken. Åberg skriver:

”Om vi är med i valutaunionen kommer vi ha ett visserligen begränsat men ändå inflytande över dessa beslut. [ ? ] Väljer vi däremot att stå utanför så markerar vi att vi inte vill delta i det gemensamma arbetet. Vi kommer då inte få något inflytande över penningpolitiken och vi måste dessutom i en rad frågor klara oss på egen hand.”

Det är möjligt att Åberg överdriver. Hotbilder är sällan korrekta, vare sig de används som stöd för ja- eller nejsidan. Och kanske har EU-samarbetet under de senaste decennierna utvecklat en så stark politisk grund att valutakonkurrens mellan medlemsländerna i framtiden kan hanteras utan politiska spänningar. Men Åberg sätter fingret på något viktigt. Sverige förändras efter den 14 september, oberoende av utgången i folkomröstningen. Det är det enda som är helt säkert.

Jesper Bengtsson