ÅSIKT

Gärningsmannen frias – offret fälls

För hundrade gången: Det är dags att skärpa våldtäktslagarna

KATRIN JAKOBSEN En grundlig avhandling i juridik på Stockholms universitet visar att historiska föreställningar om kvinnan som mannens ägodel lever kvar i de svenska rättssalarna. Män frias i väldtäktsmål på grund av dunkla anledningar. Bilden är arrangerad.
KATRIN JAKOBSEN En grundlig avhandling i juridik på Stockholms universitet visar att historiska föreställningar om kvinnan som mannens ägodel lever kvar i de svenska rättssalarna. Män frias i väldtäktsmål på grund av dunkla anledningar. Bilden är arrangerad.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Du är kvinna. Du blir våldtagen. Din nästan enda chans att få gärningsmannen fälld i domstol är att du har hög social status, inte dricker alkohol och var välklädd när våldtäkten skedde. Gärningsmannen måste också ha sämre social status än du. Han får inte komma från Västeuropa, det är ett plus om han är kriminellt belastad, missbrukare eller psykiskt sjuk.

Svenska domstolar dömer inte våldtäktsmål utifrån tillgängliga fakta, utan utifrån offrets och gärningsmannens sociala status, det visar en gedigen avhandling i juridik från Stockholms universitet.

Kvinnan – mannens ägodel

Pernilla Leviner har detaljstuderat bevisningen i 30 slumpmässigt utvalda fällande tingsrättsdomar. Samtliga gäller fullbordade våldtäkter mot vuxna kvinnor.

– Den här sociala obalansen finns i all rättsskipning, men blir särskilt märkbar i våldtäktsmål, säger Christian Diesen, professor i processrätt, i Dagens Nyheter.

Undersökningen visar att rättsväsendets syn på våldtäkt bygger på historiska föreställningar om kvinnan som mannens ägodel, om hans "rätt till sex". Våldtäkt ansågs länge inte kunna ske inom äktenskapet. Den lagstiftningen är tack och lov borta nu, men kvinnor som står i någon sorts relation till gärningsmannen anses fortfarande vara sexuellt tillgängliga. Vid våldtäkter där offret och gärningsmannen känner varandra krävs mycket starkare bevisning än vid överfallsvåldtäkter.

Det är som om domstolarna fortfarande inte tror att män kan göra illa kvinnor som de känner – trots att all tillgänglig statistik visar att det mesta våldet mot kvinnor sker i hemmet och utövas av män som står dem nära.

Svenska våldtäktsdomar har debatterats i åratal. Gång efter annan frias män för våldtäkter eftersom kvinnan anses bära skulden: rätten tycker att hon har för dåligt rykte eller har burit sig för slampigt åt. Huvudsaken är inte vad mannen eller männen har gjort mot henne, utan att hon själv, enligt rätten, har uppfört sig "icke klanderfritt".

Myter om klass och etnicitet

Rättsväsendets syn på män är snudd på lika huvudlös. Av domsluten att döma anser domstolarna att det i princip bara är icke-västeuropéer och socialt utsatta män som är förmögna att våldta. Samtidigt när domstolarna myten att själva könet ger män rätt till sex. Kvinnor får – enligt detta lika reaktionära som biologistiska förhållningssätt – snällt räkna med att betraktas som tillgängliga.

Myter om klass, kön och etnicitet frodas och sätter rättssäkerheten ur spel. För hundrade gången: det är dags att skärpa våldtäktslagarna. Den senaste veckans debatt har visserligen tvingat Thomas Bodström att lova bot och bättring, men faktum kvarstår. Att regeringen ännu inte har lyckats åstadkomma en lagskärpning är lika oförklarligt som genant.

ÅP