ÅSIKT

Höj ingångslönerna

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Efter mer än en månads strejk ser det ut som förhandlingarna på den kommunala arbetsmarknaden kan komma igång. På Kommunals initiativ pågår sedan i förrgår samtal under medlarnas ledning.

Under de sex veckor som gått har svenska folket vant sig vid strejkvakternas röda jackor utanför skolor och förskolor. Nyhetsrapporteringen har handlat om en gemensam sektor som annars ofta tas för given.

Samtidigt har strejken också frestat hårt på Kommunals egna medlemmar, inte minst på grund av det vikariestopp som gällt under konflikten. Den muntra stridsviljan från konfliktens första dagar tycks ha ersatts av en envis beslutsamhet.

Tog fram de skarpa vapnen

Det är uppenbart att konflikten inte kan hålla på hur länge som helst. Därför blev det till sist nödvändigt för Kommunal att plocka fram de skarpa konfliktvapnen. De strejker som nu pågår har till skillnad från tidigare ingen bortre gräns. Dessutom dras kollektivtrafiken in i konflikten om ingen uppgörelse är träffad i nästa vecka.

Förhandlingarna sker alltså under större tryck än tidigare. Parterna måste helt enkelt hitta en överenskommelse.

Kommunal kommer att tvingas backa, men inte hur långt som helst. De grundläggande problem som lett fram till konflikten finns nämligen kvar.

Främst gäller det lönerna. Under krisåren i början av 90-talet förlorade de flesta offentliganställda i förhållande till anställda i den privata industrin. Samtidigt drabbades verksamheten av nedskärningar. Anställda i vård, omsorg och skola fick kort sagt betala dubbelt eller tredubbelt för saneringen av de gemensamma finanserna.

Från mitten av 90-talet har många grupper, bland annat sjuksköterskor och lärare, lyckats vända trenden. För kommunalarna har den däremot fortsatt. Medan genomsnittslönen 1991 var drygt 90 procent av en verkstadsarbetares har den tio år senare sjunkit till lite mer än 80 procent.

Enighet i valrörelsen

En av förklaringarna till att det varit så svårt för just Kommunal att försvara medlemmarnas löneutveckling är de låga ingångslönerna. Med dagens lägstalöner tvingas förhandlarna hela tiden använda en stor del av utrymmet för att hjälpa upp de sämst betalda.

Att vända den usla trenden för kommunalarnas löneutveckling är inte bara ett intresse för facket eller de anställda. Det handlar ytterst om att kunna rekrytera personal till välfärdssektorn.

I valrörelsen rådde det i det närmaste total enighet om att detta är en av samhällets viktigaste utmaningar. Nu måste kommuner och landsting visa att de tar uppgiften på allvar.

IP