ÅSIKT

Strejken var värd sitt pris

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kommunalkonflikten är över. Efter en av de största arbetsmarknadskonflikterna i modern tid fick i går 420 000 kommunalanställda till slut ett avtal. Avtalet är tvåårigt och innebär en satsning på personal inom vård och omsorg. Både arbetsgivare och fack kan andas ut. På kort sikt är det dock framför allt allmänheten som kan känna sig som segrare.

En av Kommunals uttalade målsättningar med sina stridsåtgärder var att synliggöra medlemmarnas arbete. Det har lyckats. Småbarnsföräldrar, skolbarn och många andra har plötsligt saknat skolmåltidspersonal, städare och barnskötare.

Kanske är det också det viktigaste resultatet av konflikten. De politiska slagorden vård, skola och omsorg har fått ansikten.

Skamligt låga ingångslöner

Inför avtalsrörelsen ställde Kommunal två tydliga krav. För det första måste de skamligt låga ingångslönerna höjas. Så länge många kommuner regelmässigt ger minimilöner till nyanställda är det i praktiken mycket svårt att höja de genomsnittliga lönerna.

Kommunal ställde också krav på en löneökning som innebar att de kommunalt anställda skulle närma sig lönenivån i den privata industrin. Det senaste årtiondet har klyftan successivt ökat.

Kommunal har inte lyckats fullt ut med någon av dessa målsättningar. Lägstalönerna kommer att höjas, men inte till de 14 000 man krävt. Det blir 13 000 kronor.

Övriga löner höjs också, men inte alls med de 5,5 procent som var Kommunals krav. I år innebär avtalet en nivåhöjning med totalt 3,95 procent, några tiondels procent över vad andra LO-förbund har i sina avtal för i år. I avtalet görs i år en prioritering av den kvinnodominerade vårdpersonalen som får 5 procent, bland andra undersköterskor, vårdbiträden, hemvårdare, personliga assistenter. Nästa år är det barnskötare och dagbarnvårdare som får större löneökningar än övriga grupper.

Medlemmarna är besvikna

Avtalet kommer utan tvekan att orsaka stor besvikelse bland de fackliga medlemmar som i mer än en månads tid stått ut med vikariestopp, gått strejkvakt eller fått anpassa privatekonomin till strejkersättningen. Kommunals medlemmar har gjort stora uppoffringar under konflikten.

Dessutom har strejken haft ett pris i form av försämrade relationer mellan de anställda och de lokala politikerna. Anklagelser om strejkbryteri tvättas inte bort av en namnteckning under ett avtal. Att dessutom solidariteten från andra fackliga organisationer sviktat gör säkert inte bitterheten mindre.

Ändå har konflikten varit värd sitt pris. Kommunals huvudargument har under hela avtalsrörelsen varit att det inte är rimligt att de offentliganställda ska betala för välfärden med lägre löner. Strejken har visat att svenska folket delar den synen. Nu har Kommunal visat att det finns kraft att sätta bakom orden.

Det kommer Kommunal att kunna använda i kommande avtalsrörelser.

IP