ÅSIKT

En apatisk utvidgning av medlems- länder

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Med stormsteg är de forna Öststaterna på väg in i EU. Under våren har väljarna i flera ansökarländer röstat ja till medlemskap.

I Ungern röstade 84 procent ja, i Litauen var stödet 90 procent och i Slovakien röstade hela 92 procent för att gå med i EU. Den 7–8 juni är det Polens tur, och även om motståndet i Polen är mer högljutt än i andra kandidatländer tyder det mesta på att utfallet blir det samma.

Det finns bara en hake. Nästan hälften av väljarna i dessa länder har legat kvar hemma på sofflocket på valdagen. I Ungern röstade bara 46 procent. I Slovakien och Litauen strax över hälften.

Stödet för EU är brett och ändå verkar apatin inför EU kompakt.

Bristen på intresse måste tas som en högljudd varningssignal, både till de unga politiska demokratier som nu ansluter sig till EU och till unionen som helhet.

Den misstro mot alla former av politisk makt som grundlades under sovjettiden präglar fortfarande det politiska livet i Öst- och Centraleuropa. Drygt tio år av ekonomisk rövarkapitalism, med täta band mellan de nationella eliterna inom näringsliv och politik, har ytterligare förstärkt utanförskapet bland stora grupper medborgare.

Och när utvidgningen träder i kraft under 2004 kommer de nya medlemmarna mötas av ett EU som bara till en del accepterar dem som fullvärdiga medborgare.

De nuvarande 15 EU-länderna har till exempel rätt att behålla sina nationella regler när det gäller arbetskraftsinvandring från de nya medlemsländerna under fem år efter utvidg-ningen.

Tyskland och Österrike har redan uppgivit att de kommer att använda sig av möjligheten att begränsa arbetskraftsinvandring från Östeuropa.

Samma sak med EU:s omfattande jordbruksstöd. Vid EU-toppmötet i Köpenhamn beslutades att de nya medlemsländerna successivt ska fasas in i jordbruksstödet under en tioårsperiod.

Från 2004 ska bönder i de nya medlemsstaterna få 25 procent av det direkta inkomststöd som lantbrukare i nuvarande EU-länder får.

Det betyder i praktiken att bönderna i de nya medlemsstaterna under tio får svårt att konkurrera med franska, tyska och svenska bönder.

Det är upplagt för missnöje , och det enda sättet för EU att undvika ett sånt scenario är att på allvar visa att man inte betraktar de nya staterna som andra klassens medlemmar.

Gör övergångsperioderna så korta som möjligt. Öppna för fri rörlighet på arbetsmarknaden tidigare än om fem år, som Sverige lovat göra.

Fasa ut jordbruksstödet även inom den nuvarande unionen, så att de fattigare staterna i Öst och tredje världen kan konkurrera på lika villkor.

Lyssna på de nya medlemsstaterna när de tar plats i EU:s institutioner. Räkna inte med att de kommer att tiga och lyda under några år. Det gjorde inte Sverige som ny medlem, så varför skulle de?