– Utan Europa klarar vi inte vårt fackliga arbete

29 JUNI 2003. – Europasamarbetet är helt nödvändigt för att vi ska kunna fullgöra de viktiga uppgifter vi har på hemmaplan. Vi skulle inte kunna klara det utan ett väl fungerande europafackligt samarbete.

LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin är helt säker på sin sak. När allt fler beslut fattas utanför Sverige måste också facket bygga upp ett internationellt samarbete. Samtidigt medger LO-chefen att facket varit dåligt förberett för internationaliseringen.

– Fackföreningsrörelsen har alltid sagt att vi är internationella, vi har skapat starka band mellan organisationer i ett slags solidaritetstänkande. Men vi har inte jobbat med en gemensam arena som bas. När sedan gränserna öppnas – och inte bara i EU-samarbetet – har vi inte instrumentet. Vi har kontaktnätet, men inte instrumenten och det har försvagat fackföreningsrörelsen.

– Nu är vi på väg att etablera både politik och form för fackligt arbete som är gränslöst, och det är jättespännande. Det är därför jag säger att vi inte skulle klara vårt fackliga arbete här hemma om vi inte också integrerade fackligt arbete på ett europeiskt plan, men också globalt.

Många upplever väl snarare internationaliseringen som ett hot mot jobben och välfärden?

– Vi måste inse att om vi öppnat gränserna, som vi gjort tydligt i Europa, för både kapital, tjänster, varor och arbete, då måste vi också se Europa som en gemensam arena för hur vi bäst skapar tillväxt och fördelar kakan. Där måste vi hitta mycket bättre och mer insiktsfulla fackliga strategier, och jag tror vi är en bit på väg men har mycket långt kvar att gå. Det är ju det som är den stora frågan. Större än frågan om en gemensam valuta.

– Det är faktiskt vår skyldighet som facklig organisation att tänka på hur löntagarna i Sverige ska få det bättre. Men vi kan inte bara se på löntagarna just nu. I stället måste vi skapa system på den svenska arbetsmarknaden som skyddar alla oavsett om man alltid bott här, kommit hit som flykting eller om man nyttjar sin rätt att vara en del av den gemensamma arbetsmarknaden i EU. De system vi byggt ska inte försvagas, utan i stället förstärkas, så att det gagnar alla.

– Det är inte de öppna gränserna som är faran, utan hur vissa skrupelfria arbetsgivare utnyttjar de öppna gränserna. Därför räcker det inte att vi fixar svensk arbetsmarknad, utan villkoren måste ju förbättras i hela Europa.

Samtidigt är det många som uppfattar EU som ett kapitalistiskt eller rent av nyliberalt projekt.

– Jag tror det är därför vi har en skeptisk inställning till EU i Sverige, eftersom vi blev EU-medlemmar när nyliberalismen dominerade så tydligt och EU var näst intill synonymt med nyliberalism. Många lever fortfarande i den tron att EU inte är något för oss, utan bara något för kapitalismen och överheten.

– EU som institution borde ju kunna användas för att mota mycket av det som är nyliberalismens idéer eftersom det bygger på demokratiskt fattade beslut. Om det bara är marknaden som bestämmer finns det inte någon socialistisk röst eller någon som företräder folkrörelserna. EU är ett sätt att balansera marknadskrafterna.

Betyder det också att EU skulle kunna vara ett sätt att möta den amerikanska dominansen i världen?

– Jag är lite skeptisk till det där med att vara en motkraft till USA. Men jag tror att EU med sin sammansättning blir en arena där man tvingas ta hänsyn, och om den arenan blir tillräckligt stark så blir den en balanserande kraft. Man skulle ju också önska att det kunde fungera som en kraft för att skapa ökad rättvisa i världen totalt sett.

– Jag skulle aldrig vilja att EU uppfattades som en stormakt, vi har inte behov av fler stormakter. Men vi har behov av balanserande krafter, så att begreppet stormakt med rätta kan tonas ner.

Vad betyder EMU i arbetet för att skapa ett löntagarnas

Europa?

– Försöker man tänka bort den gemensamma penningpolitiken måste man fråga sig om det varit möjligt att arbeta för utjämning i Europa? Ska man nå en utjämning är det nog nödvändigt med en gemensam politik på det här området. Om det ska vara EMU, om man fick tänka fritt, det vet jag inte.

Enligt opinionsundersökningarna kommer en majoritet av LO:s medlemmar att rösta nej i folkomröstningen.

– Det finns en tveksamhet, och då måste man ju fundera på om den finns där därför att man är reellt oroad över sysselsättning och välfärd, eller om den är en allmän skepsis mot att besluten fattas långt borta. Vissa beslut vill vi ju ska fattas långt borta. Det är bara så vi får gemensamma normer, så att vi kan utjämna.

– I diskussionen med socialdemokraterna hade vi idéer. Jag tror fortfarande att vi med mer av svenska finanspolitiska instrument skulle kunna hitta en bra flexibilitet som garanterar att vi inte riskerar sysselsättningen när vi hamnar i kris.